LO Värnamo, facklig organisation eller Socialdemokraternas valarbetare?

LO:s egna strategiska mål inför valet 2026 är bland annat en socialdemokratiskt ledd regering, fler kommuner och regioner med Socialdemokraterna i ledningen och att öka andelen LO-medlemmar som röstar på Socialdemokraterna.

Det är åtminstone ärligt på central nivå.

Därför vore det kanske lika ärligt om LO Värnamo satte partibeteckningen bredvid namnet när valrörelsens debattartiklar publiceras.

14 miljarder som LO glömmer att prata om

I artikeln om karensavdraget målas frågan upp som om det bara handlar om att välja mellan att vara snäll eller elak mot den som blir sjuk.

Så enkelt är det naturligtvis inte.

Karensavdraget är en självrisk i sjukförsäkringen. Precis som andra självrisker finns den bland annat därför att människors beteende påverkas av hur ett försäkringssystem är konstruerat.

Det är inte en politisk gissning.

Socialdepartementets omfattande genomgång av karensavdraget konstaterar att svensk forskning har funnit att ekonomiska incitament har en signifikant effekt på sjukfrånvaron och att ökad självrisk medför signifikant lägre sjukfrånvaro. Utredningen konstaterar samtidigt att karensavdraget är betydelsefullt för att begränsa arbetsgivarnas kostnader för sjukfrånvaro.

Och här kommer den siffra som LO Värnamo av någon anledning inte nämner:

Ett avskaffat karensavdrag beräknas direkt öka svenska arbetsgivares sjuklönekostnader med omkring 14 miljarder kronor.

Fjorton miljarder.

Det är pengar som ska tas någonstans ifrån.

Från industriföretaget.
Från butiken.
Från byggföretaget.
Från restaurangen.
Från den lilla verkstaden.
Från kommunen.
Från vården.

Den statliga genomgången bedömer dessutom att dagens karensavdrag reducerar arbetsgivarnas sjuklönekostnader med åtminstone en fjärdedel.

Så när LO kräver slopad karens är nästa fråga självklar:

Vem ska betala de 14 miljarderna?

Den frågan försvann visst ur debattartikeln.

Företagen skapar jobben som LO:s medlemmar går till

Det märkligaste är kanske att en organisation som säger sig företräda löntagare så lättvindigt kan behandla företagens villkor.

För utan företag finns inga anställda.

Utan konkurrenskraftiga industrier finns inga industriarbetare.

Utan fungerande handel finns inga butiksanställda.

Utan byggföretag finns inga byggnadsarbetare.

Politik som systematiskt gör det dyrare att anställa, dyrare att ha personal och dyrare att driva företag drabbar till slut exakt de människor LO säger sig företräda.

Det borde en facklig organisation förstå bättre än de flesta.

Det betyder inte att karensavdraget saknar nackdelar. Utredningen visar också att avdraget är ekonomiskt mer kännbart för människor med små marginaler och att det finns en risk för sjuknärvaro.

Det är därför det redan finns skyddsregler. Den som på grund av sjukdom riskerar att vara sjuk ofta kan exempelvis omfattas av särskilt högriskskydd och då slippa karensavdrag samtidigt som arbetsgivaren kan kompenseras för sjuklönekostnaden.

Ansvarsfull politik handlar om att väga dessa intressen mot varandra.

Inte om att låtsas att kostnaden inte existerar.

Sedan kommer a-kassan – och där utelämnas nästa halva av verkligheten

LO Värnamo kräver samtidigt en a-kassa där människor ska kunna få omkring 80 procent av sin tidigare lön.

Man skulle nästan kunna tro att Sverige saknar ett sådant system.

Sedan den nya arbetslöshetsförsäkringen trädde i kraft den 1 oktober 2025 kan den som varit medlem i a-kassan i minst tolv månader få 80 procent av sin ersättningsgrundande inkomst, upp till ett tak på 34 000 kronor i månaden.

Efter 100 ersättningsdagar trappas nivån för längre ersättningsperioder ned från 80 till 70 procent och efter 200 dagar till 65 procent.

Varför?

Därför att a-kassan ska vara en stark försäkring mellan två arbeten, inte ett system där skillnaden mellan arbete och långvarig arbetslöshet successivt suddas ut.

Trygghet och drivkrafter till arbete måste kunna existera samtidigt.

LO beskriver generösare a-kassa som ett entydigt skydd för lönerna, men forskningen är betydligt mer komplicerad än så.

IFAU har bland annat funnit att när tillgången till a-kassa studerades bland unga minskade övergången till arbete med 12,5 procent den första månaden med ersättning, utan att forskaren fann någon efterföljande effekt på ingångslönen.

En annan svensk IFAU-studie fann att en höjning av ersättningskvoten från 80 till 85 procent var förknippad med 1,5 procentenheters högre arbetslöshet. Samtidigt finns andra studier där effekterna varit mindre tydliga eller skiljt sig mellan grupper.

Det är alltså fullt möjligt att både försvara en stark a-kassa och samtidigt konstatera det uppenbara:

Ersättningssystem påverkar människors beteende.

Att säga det är inte att angripa arbetslösa.

Det är att förhålla sig till verkligheten.

Den verkliga skiljelinjen

Det finns en grundläggande skillnad mellan två sätt att se på trygghet.

Det ena säger att trygghet skapas genom allt högre ersättningar, mindre självrisk och allt mindre ekonomisk skillnad mellan arbete och frånvaro.

Det andra säger att ett starkt samhälle måste kunna göra två saker samtidigt:

Ta hand om den som verkligen behöver hjälp – och försvara principen att arbete alltid ska löna sig.

Sverige behöver en sjukförsäkring för den som är sjuk.

Sverige behöver en a-kassa för den som förlorar jobbet.

Men Sverige behöver också företag som vågar anställa, människor som går till jobbet och ett trygghetssystem som människor har förtroende för.

Det är inte arbetarfientligt.

Det är själva förutsättningen för att vi även i framtiden ska ha arbeten, löner och trygghetssystem att försvara.

Och till LO Värnamo återstår därför en fråga.

Ni avslutar själva er artikel med uppmaningen:

”Läs på. Jämför alternativen”

Det är ett utmärkt råd.

Men då bör väljarna också läsa LO:s egen valplan.

För där står svart på vitt vad organisationens mål är:

En socialdemokratiskt ledd regering. Fler socialdemokratiskt styrda kommuner och regioner. Fler LO-medlemmar som röstar på Socialdemokraterna.

Så fortsätt gärna debattera, en sluta låtsas att det inte är partipolitik.

LO Värnamos medlemmar förtjänar en fackförening som företräder dem även när deras egna politiska uppfattningar inte råkar sammanfalla med Socialdemokraternas.

Hampus Bergh
Sverigedemokraterna Värnamo