Karolinas krönika: ”En soptunna”

Jag bor på landet, nära skogen. Nästan ända in på husknuten har vi åkrar där vi odlar och där våra kor betar under sommarhalvåret. I skogen lever de vilda djuren som ibland vågar sig fram och visa upp sig. Vi ser älgar, harar, rådjur och även räv. Att bo nära naturen är väldigt härligt. Det skapar en känsla av frihet och luft, en paus från all stress.

Jag tycker om att gå på raska promenader, både på landsvägar och skogsvägar. Allt ser så vackert ut när jag tittar framåt och uppåt men när jag tittar neråt, vad ser jag då? Jag ser rester från en lat människa eller möjlighet en människa som inte lärt sig vad en soptunna är. Det är förskräckligt vad det ser ut i dikena utmed vägarna och även på våra rastplatser runt omkring. Inte tala om på- och avfarterna vid motorvägen. Jag kan inte se någon annan anledning är ren lathet eller okunskap, men jag gissar på lathet.

Härom dagen kom mina man och son hem och sa att de hittat en oöppnad Mer i diket, bara sugröret som var borta. Jag kan förstå lite (eller egentligen inte alls) om godispapper och skräp hamnar där men oöppnade grejer, ja då börjar jag undra. Rent tekniskt har något vevat ner bilrutan och kastat ut den, alternativt slängt ifrån sig den under en promenad. Men varför? Varför?! En annan gång såg min man när det kastades ut clementinskal från en bil som passerade vår gård. Det landade på vår gårdsplan. Personen som kastade väntade inte ens tills de var utom synhåll eller ute i skogen, utan valde att kasta ut det precis utanför ett hus. Jag undrar vilka reaktioner som skulle bli om någon kastade något skräp in hans trädgård?

I dikena på våra marker så ligger det ofta pantburkar,  pantflaskor och tomma föpackningar av olika slag. Det ser så tråkigt ut, men det är egentligen inte det värsta. Det värsta är att djuren kan skadas av det. Ligger det till exempel en plåtburk på en åker där det växer gräs så kan denna plåtburk följa med slåttermaskinen när gräset skördas. Plåtburkar skärs ner i bitar och följer med in i balen som blir när gräset pressas ihop. Denna bal serverar bonden sina kor och då kan även bitar av plåtburken slinka ner i kons mage och det kan sluta riktigt illa.

Jag ser naturen som en present från vår Skapare. Han har skapat jorden för att vi ska ha en härlig plats att leva på. Sen att den inte är så härlig att leva på överallt är otroligt sorgligt men låt oss ta hand om det vi har. Spara skräpet i bilen tills en soptunna dyker upp. Varför inte skaffa en liten soptunna att ha i bilen. Nu när sommaren ligger runt hörnet och utflykterna blir fler så önskar jag att skräpet, som såklart blir, hamnar där det ska. Var rädd om vår natur och våra djur. Naturen är vårt hem. Inte vill vi väl bo i en soptunna?

Karolina Gustavsson