Stockholm, en berättelse om en huvudstad, del 9

Stockholm, en berättelse om en huvudstad, del 9, Söders höjder, en natur- och kulturkrönika i 27 bilder som omfattar mer än 800 år av Sveriges historia.

Text och foto Dan Damberg, Skillingaryd, Sportlovet vecka 7 anno 2018.

Utsikt från Söders höjder mot Norrmalm.

Namnet Norrmalm härleds till år 1286, då bara som Malm, och från år 1288 som Norræmalm.

Norrmalm innehåller ordet ”malm” för ”sandmark” eller ”sandås” och ”norra” efter läget kring Brunkebergsåsen norr om Gamla stan.

Norrmalm, här sett från Söders höjder, är en del av Stockholms innerstad, och omfattar Stockholms domkyrkoförsamling utom Gamla stan och Skeppsholmen, Adolf Fredriks församling och södra delen av Johannes församling.

Under 1600-talet reglerades Norrmalm enkla bebyggelse och ersattes med adelspalats och borgarbostäder.

Utsikt från Söders höjder.

Efter Centralstationens tillkomst i Klara år 1871 blev Norrmalm alltmer centrum för affärsliv, modeindustri, bankväsende och nöjesliv.

Efter år 1952 revs stora delar av Norrmalms bebyggelse för att ge plats för ett kommersiellt, administrativt och trafiktekniskt centrum.

Inom Norrmalm ligger regeringskansliet, en rad stora kulturinstitutioner samt stadens största varuhus och specialaffärer.

Utsikt från Söders höjder.

Stockholms stadshus är beläget på Kungsholmens sydöstra udde, och är ett av den moderna svenska byggnadskonstens främsta verk.

Ursprungligen planerade man ett rådhus, och arkitekttävlingen under åren 1903–1904 för detta ändamål vanns av Ragnar Östberg.

Huvuddragen i Östbergs tävlingsförslag, kontakten med vattnet och det dominerande tornet i hörnet mot staden, blev bestående vid förändringen av projektet till stadshus.

Arkitekten Ragnar Östberg ville med Stockholms stadshus skapa en högtidsbyggnad för hela riket, vilket bland annat uttrycks med riksvapnet Tre kronor på tornets topp.

Bygget innebar en pånyttfödelse för äldre hantverk, med bland annat avancerade valvslagningar och när Stockholms stadshus invigdes år 1923 hade bland annat konstnärerna Georg Pauli, Einar Forseth, Axel Törneman och prins Eugen arbetat med utsmyckningen, Ernst Spolén, Melchior Wernstedt, Carl Malmsten med flera med möbler och armaturer samt Maja Sjöström med textilierna.

Arkitekturen präglas av en dialog mellan den tunga och rustika materialbehandlingen från det tidiga 1910-talet och den lätta elegansen från omkring år 1920.

Blå hallen, huvudrummet i Stockholms stadshus, är gestaltad som en täckt gård och var ursprungligen tänkt putsad och målad blå, för att ge rummet en färgskala som antydde Stockholms vattenprägel.

Då rummet stod färdigmurat blev dock arkitekten Ragnar Östberg så förtjust i teglets egen färg att han behöll muren oputsad och lät pikhugga murarna för att åstadkomma en starkare stoffverkan.

Utsikt från Söders höjder.

Tre kronor, Sveriges heraldiska nationalsymbol sedan 1330-talet där kronorna är öppna och ställda två över en.

Om symboliken har det rått delade meningar, men eftersom heraldiken gärna arbetar med tretalet av estetiska och symmetriska skäl behöver det i och för sig inte finnas någon speciell innebörd.

Tre kronor var fram till branden år 1697 också benämning på Stockholms slott i Gamla stan, Stockholm.

Stockholms slott, som ritades av Nicodemus Tessin den yngre, är, eller snarare var, en av norra Europas märkligaste barockbyggnader och bestod av fyra trevåniga längor som sluter sig kring en kvadratisk borggård, gestaltade efter italienska förebilder.

Åt öster flankerar lägre flyglar Logården och i väster bildar likaså lägre, kvartsrunda flyglar yttre borggården.

I slottet ingår delar av en äldre borg, påbörjad på 1200-talet av Birger jarl, möjligen kring en äldre kastal.

Kastal eller kastell är ett medeltida försvarstorn eller vakttorn av sten, endast i nödfall avsett som bostadstorn.

Kastalen, som påbyggts på 1500-talet, kröntes av rikssymbolen Tre kronor och Gustav Vasa försåg borgen med en yttre försvarsgördel, och Johan III omdanade, med Willem Boy som arkitekt, borgen till ett praktfullt renässansslott med eleganta gavlar, samt en ny kungsvåning, slottskyrka och en loggia, den så kallade Trumpetargången.

En ny länga byggdes i norr år 1692 efter Tessins ritningar, och kort därefter brann Stockholms slott, året var då 1697.

Det nuvarande Stockholms slott påbörjades omedelbart därefter med bibehållande av den vid branden endast delvis skadade norra längan.

Arbetena avstannade dock år 1709, nederlaget vid Poltava, och återupptogs först år 1727 och vid Tessins död år 1728 övertogs arbetet av Carl Hårleman och han fullbordade slottskyrkan och Rikssalen, i huvudsak enligt Tessins planer, och på 1750-talet kunde slottet tas i bruk.

Efter Hårlemans död 1753 leddes inredningsarbetena av C.J. Cronstedt, J.E. Rehn och C.F. Adelcrantz och dessa skapade tillsammans med Hårleman en serie utsökta interiörer i franskinspirerad rokoko och gustaviansk stil och till hjälp hade de bland annat skulptörerna Bouchardon, L’Archevêque, C.G. Cousin och Sergel samt målarna Guillaume Taraval och Johan Pasch.

På 1830-talet färdigställdes Lejonbacken, där två redan år 1702 respektive år 1704 bronsgjutna lejon av Bernard Foucquet placerades.

År 1844 tillkom festsalen Vita havet med Axel Nyström som arkitekt, medan spegelsalongen nygestaltades år 1866 av F.W. Scholander.

Åren 1898–1902 genomgick slottet en omfattande renovering, varvid bland annat dess ursprungliga, ljust gyllengula färg ersattes av den nuvarande mörkbruna.

Från min utsiktspunkt från Söders höjder ser jag också Riddarholmskyrkan med dess mäktiga och nästan genomskinliga och genombrutna gjutjärnsspira.

Riddarholmskyrkan är en grav- och minneskyrka på Riddarholmen i Stockholm, uppförd i slutet av 1200-talet som klosterkyrka för franciskanerna.

Den gotiska tegelkyrkan har franciskanernas karakteristiska långsträckta plan med tresidigt kor och ett sidoskepp i norr.

Klosterbyggnaderna, som i huvudsak revs under 1600-talet, låg söder om kyrkan och en ombyggnad på 1400-talet gjorde Riddarholmskyrkan treskeppig, och på 1500-talet lät Johan III förse den tornlösa kyrkan med ett torn ovanpå förhallen i väster och han lät även sätta upp gravvårdar över Magnus Ladulås och Karl Knutsson.

Söder om Gamla stan breder den stora ön Södermalm ut sig som fordom var ett fattigt arbetarområde men som nu har blivit en stadsdel som är ”inne” och där det finns gott om restauranger och trendiga butiker.

Söder eller Södermalm är en del av Stockholms innerstad omfattande Åsön samt Långholmen och Reimersholme, Katarina, Maria Magdalena, Sofia och Högalids församlingar.

Den kuperade Åsön kom tidigt att hysa industrier och arbetarbostäder och under senare tid har fabrikerna ersatts av moderna bostadshus.

På Södermalm finns en stor del av Stockholms äldre trähusbebyggelse.

Följ med på en tur på Söders höjder, i de gamla arbetarekvarteran som idag har blivit både dyra och populära.

Slussen eller Karl Johans-slussen, som den egentligen heter, är den fjärde slussen på denna plats och invigdes år 1935.

Byggandet gjorde att hela stadsbilden förändrades och bland annat tvingades man flytta Karl XIV Johans staty så att konungen rider ut ur staden i stället för in.

Den gamla Järngraven, som anlades på 1500-talet som en befästning och passage för järnbärarna som fraktade järnet från Mälarskutorna till exportfartygen vid Saltsjön, spolierades.

Den runda byggnaden mitt på Slussen heter Kolinngsborg som under flera år var samlingsplats för stadens hamnarbetare, en värmestuga och kontoret där arbeten förmedlades.

Ett av de mer kända originalen var baron von Knorrig, alla busars ”lärkors” vän och han väckte stor munterhet när han med bibehållen, om en sliten elegans, kom spatserande med de något tvivelaktiga damerna ”Oredan” och ”Kärlekens Förskräckelse”, för att när han fått sitt apanage, bjuda hamnjobbarna på en omgång öl.

Dagens Kolingsborg är en ny byggnad som kom till år 1954.

Vid Urvädersgränd ligger Bellmanshuset, ett lågt gult tvåvåningshus, som idag ägs och förvaltas av Sällskapet Par Bricole, det sångarsällskap som Bellman grundade och som brukade träffas ute vid Bellmansro på Djurgården.

På Bellmandagen, den 26 juli, träffas fortfarande varje år Par Bricole vid Bellmansro för att bringa skalden sin sångarhyllning.

Carl Michael Bellman bodde i huset åren 1770-1774 och det var i två små vindsrum där de flesta av epistlarna skrevs.

Kattgränd är en gata på Mariaberget, på västra Södermalm i Stockholm och gatan fick sitt nuvarande namn år 1806.

Kattgränd sträcker sig i nord-sydlig riktning mellan Bastugatan och Tavastgatan och från Bastugatan leder trappor ner till Torkel Knutssonsgatan.

I väster gränsar Kattgränd till kvarteren Kattfoten mindre respektive Kattrumpan och dessa kvarter tillhör tillsammans med flera andra ”kattkvarter” på Mariaberget till de äldsta på Södermalm och är belagda sedan år 1649.

Kvarteret Kattrumpan gav upphov till namnet Kattrumpsgränden som är känt sedan år 1765 och namnet var ännu brukligt år 1804 och ändrades år 1806 efter förslag till sitt nuvarande namn.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

I kvarteret Kattfoten mindre i hörnet Kattgränd och Bastugatan finns fortfarande äldre bebyggelse bestående av ett trähus från 1700-talet och flera stenhus från 1860-talet.

Trähusen är blåklassade av Stadsmuseet i Stockholm, vilket innebär att byggnaderna har ”synnerligen höga kulturhistoriska värden” motsvarande fordringarna för byggnadsminnen.

Byggnaderna vid Kattgrändens södra avsnitt är av nyare datum och byggdes mellan åren 1915 till 1976, med undantag av hörnhuset Tavastgatan 42 som härrör från år 1859.

Det röda tegelhuset med adress Kattgränd 6–8 uppfördes år 1945 för AB Stockholmshem, arkitekter var Ernst Hawerman och partnern Nils G:son Friberg, och denna fastighet är grönmärkt av Stadsmuseet, vilket betyder ”särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt”.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Mosebacke eller fiskartorget, som det hette från början, har allt sedan 1600-talet varit en omtyckt utflyktsplats, även om den då inte var en grönskande trädgård som idag och den 16 augusti år 1850 öppnades anläggningen som hade ungefär samma karaktär som den har idag, med sommarteater, dansbana och kägelbana, orkestrar, svalkande lunder och hemlighetsfulla grottor.

Dagens Mosebacke präglas av Södra Teatern, som invigdes den 1 december år 1859 och därmed är Stockholms äldsta teater samt Mosebacketerassen, en populär samlingsplats.

Att här räkna upp alla de legendariska artister som bidragit till att skapa Mosebacketraditionen är omöjligt, men låt oss nämna en, nämligen Anna Hoffman som ”Fia Jansson”, men inte bara det, hon blev även en banbrytare som Sveriges första kvinnliga filmfotograf och har i samband med Kulturhuvudstadsåret blivit föremål för en egen utställning, inte enbart för att Oscar II var hennes morfar.

Många är de författare och konstnärer som skildrat Mosebacke, men mest känt är det första kapitlet i Strindbergs Röda Rummet där han på ett mästerligt sätt beskriver utsikten och låter Arvid Falk utmana staden.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Ett annat stort rabalder som hör Mosebacke till är förstås Mosebacke monarki och det faktum att Hasse & Tage och gänget utlyste en egen monarki kan ju i sig vara lite stötande, men mest

kontroversiellt blev nog ändå radioprogrammet i Norge där Moltas Erikssons ”Norgevisa” togs emot som i det närmaste en krigsförklaring.

Just som man lämnat Mosebacke kan man nere i slänten till vänster se Haeberleins skulptur ”Skitstöveln bort i backen” som skapades som protest mot de dummaste påfunden inom svensk konst.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Katarina Kyrka eller den ”Svarta Mullens Kyrka” som den ibland kallas efter att Kristian Tyrann där låtit bränna och begrava liken efter de adelsmän han avrättat vid Stockholms Blodbad år 1520 samt liken efter Sten Sture den yngre och hans son.

Kyrkan stod färdig år 1682, men förstördes av eld i maj år1723, kyrkan byggdes upp igen bara för att möta samma öde i maj år 1990.

Katarina kyrka ritades av Jean de la Vallée och har fått sitt namn efter Karl X Gustavs mor, men det är inte bara Kristian Tyranns skugga som hänger över kvarteren kring Katarina Kyrka, här finns även skuggorna från häxjakten i slutet av 1600-talet, då åtta kvinnor dömdes för häxeri och samröre med den onde och avrättades här.

På Nytorgsgatan på Söder ligger Stockholms minsta hus, det lilla röda trähuset är sammanbyggt med ett större gult stenhus och i närheten med en ”strykjärnsliknande” fasad, ligger den Dillströmska fastigheten som i början av 1800-talet var en klädesfabrik.

År 1844 såldes denna fastighet till Stockholms stad och blev en arbetsinrättning för dem som inte fullgjort sina skyldigheter och i mitten av 1860-talet bodde här inte mindre än 600-700 hjon i sovsalarna där sängarna stod tre på varandra.

Dessa människor kallades för ”Dillströmmare” och var en beklaglig syn när de fyra i bredd med järnkedjor kring fötterna leddes till och från arbetet av sina väktare.

Den lilla parken på platsen kallas sedan 1600-talet för Häcklefjäll för att det var där som Stockholms häxor samlades för färden till Blåkulla.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

En av de små gatorna på Söder heter Mäster Mikaels Gata och är uppkallad efter Mäster Mikael, en av Stockholms bödlar på 1600-talet, som fick sluta sitt liv genom att själv smaka på bilan och i slutet av Mäster Mikaels Gata ligger Albert Engströms trappor, uppkallade efter författaren, som bodde i den så kallade ”Stentolvan”, ett bostadshus som låg där Statens Hantverksinstitut SIFU nu ligger och det var hit som Albert Engström bjöd hem Kolingen och Bobban.

Om man går nedför Albert Engströms trappor och korsar Katarinavägen samt fortsätter upp mot Stigberget så kommer man in på Fjällgatan som kanske är Stockholms populäraste utsiktspunkt och det är till stor del reform- och miljökämpen Anna Lindhagens förtjänst att den fått behålla sin ursprungliga karaktär och att husen blivit klassade som kulturhus.

Om man sedan går upp längs Sista Styverns Trappor, kan man se några av de små trädgårdar, som Anna Lindhagen egenhändigt planterat.

Hon bodde de sista åren av sitt liv på Fjällgatan och hennes hem är idag Stockholms Borgarrum, med tidstypiska interiörer.

Om man gå till Ersta Diakonsällskap och går in i trädgården ser man ett ensamt träkors, som är ett minnesmärke skapat av en anhörig till ett av offren vid Estonia katastrofen.

Vid Åsögatans slut, uppe på Åsöberget, låg en av de fem galgbackar där man under 1700-talen och 1800- talen skipade ”rättvisa” och den stora galgbacken låg vid sidan av kolerakyrkogården ute vid Gullmarsplan.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Stora Mejtens Gränd på Söder är ursprungligen två gränder, Stora och Lilla, men den Lilla försvann vid en anlagd brand på 1970-talet.

Stora Mejtens Gränd är idag känd för sin egen trubadur Carl Anton, men namnet kommer från Scipio Mejtens som ägde flera tomter i detta område när han dog år 1688, här ligger också Vita Bergsparken, Stockholms största friluftsteater.

Vita berget, som denna del av Söder ursprungligen kallades, har troligen fått sitt namn efter klädesfabriken Barnängen som lade ut tyger för att blekas av solen.

På bergets högsta plats invigdes år 1906 Sofia Kyrka, ritat av G. Hermansson, kyrkan är en centralbyggnad i romansk stil och i den finns bland annat en stor glasmålning av Olle Hjortzberg.

Fram till dess att Sofia Kyrka byggdes låg här Söders värsta slumområde och det var först när Elsa Borg år 1876 tillsammans med sina Bibelkvinnor engagerade sig i arbetet mot nöden och förslumningen som människorna började få någon form av hjälp.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

I närheten av Sofia Kyrka, på en liten kulle, finns statyn ”Skvallertanterna”, men statyn heter egentligen ”Undret” och är gjort av Astrid Reitz, som ett minnesmärke över Elsa Borg och hennes Bibelkvinnor.

De små röda stugorna på Mäster Pers Gränd är idag kulturhus som bevarats för att behålla en del av det gamla söder och längre ner på slänten låg på 1700-talet Fagges Krog, som var ett av Bellmans favoritställen, kanske var det för att se krögarens vackra svärdotter Maria Christina Norström, född Kiellström, men mer känd som Ulla Winbladh, Bellmans sångmö.

Här låg också på 1600-talet Gavelius klädesfabrik, som vävde tyget till Karolinernas uniformer.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Om man följer Skånegatan kommer man till Nytorget som är Söders äldsta torg och finns med i en tomtbok från år 1674.

En händelse som man fortfarande talar om är ”Potatiskriget” som härrör från tiden under första världskriget och bristen på mat, ryktet berättade att den åtråvärda varan potatis fanns i en butik vid Nytorget och butiken stormades av kvinnor, men det visade sig att ryktet var falskt.

Denna händelse ”Potatiskriget” ingick i en av mina kurser i historia vid Jönköping University, eller på svenska Högskolan i Jönköping.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

På Söder kan man också besöka Johan Helmich Romans Park som ligger i en trappa på Kvarngatan och är uppkallad efter Johan Helmich Roman som levde under åren 1694-1758.

Han var kompositör och kallas ”Den svenska musikens fader” och är mest känd för den berömda Drottningholmsmusiken som han komponerade för ett divertissement för Gustav III samt ”Den Svenska Mässan”.

På Söder finner man också Mariatorget, torget hette tidigare Adolf Fredriks Torg, men ett villkor för att det skulle få uppkallas efter konungen Adolf Fredrik var att inga avrättningar skulle få förekomma där.

Torget blev ett populärt torg och det var här Adolf Fredrik med familj tog emot militärparader i samband med festdagar, idag domineras torget av fontänen ”Tors Fiske” av H. Wissler.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Högst uppe på Timmermansgatan hade konstnären Eugène Jansson sin ateljé och det var här han iakttog det nattblå och av lyktradernas vattenreflexer skimrande Stockholm, som blev kännetecknande för hans konst.

Ett av Söders original, ”Damen med Måsen” ska enligt historien i snart 50 år bott i detta hus och om man har tur så kanske man kan få se när hon sitter i sitt fönster och röker och matar måsen med strömming.

Detta är Stockholms promenadstig som erbjuder ögonfröjd och är en värdig medtävlare till Fjällgatan när det gäller vackraste utsikten.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Från korsningen Bellmansgatan – Hornsgatan har man en fin utsikt över Maria Kyrkogård, där bland annat Lasse Lucidor, Ulla Winbladh och Evert Taube ligger begravda.

Kyrkan har anor från 1300-talet och det var Johan III som lade grunden till den nuvarande kyrkan, men den blev inte färdig förrän är 1634.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

I kvarteret Bellmansgatan-Hornsgatan föddes Carl Mikael Bellman och det var här han bodde under sina första levnadsår.

Carl Michael Bellman, född den 4 februari år 1740, död den 11 februari år 1795, var en skald och den svenska visans förgrundsgestalt.

Bellman växte upp på Söder i Stockholm, vid den gata som i dag bär hans namn och fadern, Johan Arendt Bellman, var ämbetsman, och modern, Catharina Hermonia, dotter till kyrkoherden i hemförsamlingen Maria.

Bellman fick god utbildning av informatorer i hemmet med huvudvikten lagd vid språk och litterära övningar och år 1759 anställdes han som extra ordinarie vid Riksbanken, men redan år 1763 nödgades han söka avsked inför sin första konkurs men drygt ett år senare fick Bellman anställning på nytt, nu vid ständernas Manufakturkontor.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Den så kallade Hornsgatspuckeln var under 1960-talet i farozonen för det rivningsraseri som ödelade stora delar av Stockholm men tack vare demonstrationer och husockupationer vann söderborna striden.

Husen renoverades och blev klassade som kulturhus och idag är puckeln ett enda långt konstgalleri och en naturlig fortsättning på Monteliuspromenaden.

Bilderna 10-22 är alla tagna i området Bastugatan vid Kattgränd på Söders höjder.

Djurgårdsfärjan är en färjelinje som trafikerar Stockholms inre vattenområden, linjen går mellan Slussen, Räntmästartrappan, Skeppsholmen och Allmänna gränd på Djurgården och vissa turer anlöper sommartid Nybroplan.

Djurgårdsfärjan transporterar cirka 2,2 miljoner passagerare varje år och Färjan har flest passagerare under sommarmånaderna, särskilt under juli.

Trafiken sköttes av Waxholmsbolaget fram till den 16 juni år 2014 då SL tog över driften.

Biden visar åtta gråtrutar i varierande ålder och en hane storskrake denna råkalla vinterdag i den svenska huvudstaden Stockholm inte långt från Söders höjder.

Den ensamma storskrakehanen ligger och vilar på Strömmens is efter ett antal födosöksdyk i det kalla vattnet men så länge den har föda att äta i form av småfisk är vanligtvis inte den svenska vinterkölden i Stockholm något större problem.

Riddarholmskyrkans exteriör får sin prägel av de många gravkoren och äldst är det gustavianska, uppfört under åren 1632–1634 för Gustav II Adolf.

Under de följande 20 åren lät medlemmar av högadeln bygga en krans av gravkor runt kyrkan.

Karolinska gravkoret påbörjades 1675 men fullbordades inte förrän under åren 1738–1743 efter Carl Hårlemans ritningar.

Bernadotteska gravkoret byggdes åren 1858–1860 efter F.W. Scholanders ritningar.

Samtliga regenter från Karl X Gustav till Gustav V är begravda i Riddarholmskyrkan och interiören domineras av gravminnen, fanor och sköldar.

Flera medeltida kalkmålningar är bevarade, bland annat ett porträtt från cirka år 1440 som anses föreställa Magnus Ladulås.

Riddarholmskyrkans torn är gjutna på Åminne bruk och om detta och mycket annat kan man läsa i boken ”Åminne bruk. Människor och maskiner”, en bok som speglar den 200-åriga industrihistorien om järnbruket i utkanten av Värnamo.