Sverige kan mer, en essäserie om ansvar, energi och framtidstro. "Varje beslut kan kännas litet, men tillsammans blir de något mycket större". Läs Christina Bergströms essärserie, del 4, här.
Nyheter
Små beslut förändrar ett helt land
I samhällsdebatten talar vi ofta om de stora reformerna. Om nationella strategier, klimatmål och långsiktiga planer. Det är viktiga frågor, men ibland tror jag att vi glömmer var de verkliga förändringarna börjar.
De börjar sällan i riksdagen, de börjar hemma vid köksbordet. Jag tänker på de val som människor gör varje dag. En familj som bestämmer sig för egen energiproduktion. Ett lantbruk som investerar i biogas. Ett företag som energieffektiviserar sin produktion. En kommun som gör det enklare att bygga hållbart eller startar ett lokalt energiprojekt.
Varje beslut kan kännas litet, men tillsammans blir de något mycket större. Jag tror att vi ibland underskattar kraften i människors vilja att utveckla, förbättra och investera. Vi väntar på den stora lösningen, när den verkliga förändringen ofta växer fram genom tusentals små beslut som pekar åt samma håll. Det är så företag växer, det är så samhällen utvecklas och det är så ett land förändras.
Politikens uppgift är därför inte att göra allt själv. Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för människor, företag och kommuner att fatta kloka beslut. När regler är långsiktiga, tillståndsprocesser fungerar och den som investerar vågar tro på framtiden, då händer något. Människor börjar agera och jag tror att det är där den verkliga kraften finns.
Inte i ett enskilt beslut, utan i alla de beslut som fattas varje dag runt om i Sverige.
Jag har själv försökt göra min del genom de val jag gjort för mitt hus och min vardag. Det är inga märkvärdiga beslut var för sig. Men precis som många andra hoppas jag att de, tillsammans med andras val, bidrar till något större. Jag vill att det ska löna sig att göra rätt, inte bara för klimatet, utan också för den enskilda människan, företaget och kommunen. För när människor ser att deras insats spelar roll växer också viljan att ta nästa steg.
Jag tror att Sverige kan mer. Jag tror på människors vilja att ta ansvar. Och jag tror att de stora förändringarna börjar med små beslut.
Vilket litet beslut tror du skulle kunna göra stor skillnad i ditt hem, på din arbetsplats eller i din kommun?
Christina Bergström
Centerpartiet
Fotnot: Essä är en reflekterad och personlig text som bygger på fakta men ger ger utrymme för egna resonemang och tolkningar.
Skribent
Kommentarer
9Dela dina tankar och bidra till en konstruktiv diskussion.
Håll en god ton. Skriv sakligt och respektfullt.
Jag tror inte det lönar sig att skrika sig hysterisk om klimatet – det styrs av Trump och Putin och de andra. De förstör det som energikrävande procedurer byggt upp och de använder extra mycket fossilgenererad energi för detta. Det finns siffror på hur mycket de pågående krigen släpper ut. Trump försöker piska på oljekonsumtionen så mycket han kan och han saboterar klimatdiskussioner. Vad Sverige kan göra är försumbar, men hysteriska aktivister gör vad de kan för att sabotera exempelvis torvindustrin.
Men vad vi kan göra är att skydda oss mot klimatskiftets påverkan. Vi kan skydda oss mot hetta, mot kyla, mot skyfall. Vi kan trygga vår egen energiförsörjning och vår livsmedelsförsörjning och vårt smittskydd. När kommer nästa pandemi? Det handlar inte om den kommer eller ej, utan det handlar om när och vilket dråpslag det blir! Då ska man inte bygga ogenomtänkt arkitektur, man ska inte bygga för tätt och man ska inte binda upp sig kring kollektivtrafik.
Jag har i sextio år satsat på egen sjukvårdskapacitet, egen uppvärmning och eget vatten och avlopp, och möjlighet till egen livsmedelsförsörjning. Men så bråkas det om vedeldning och det bråkas om enskilda avlopp. Inhemsk svensk livsmedelsproduktion verkar lågprioriterat, även i förhållande till att vi även hos oss ska ha vargar som inte är det minsta hotade. Små lokala elverk bekämpas och dammar vill man riva, samtidigt som dikad skogsmark ska översvämmas igen. Det måste bli ordning på miljöskyddet och det populistiska tramsandet måste bort.
Tack för ett engagerat och innehållsrikt svar. Du lyfter många viktiga frågor, och jag tycker att det är värdefullt att vi vågar diskutera dem, men jag tror att det är viktigt att diskussionen förblir saklig och bygger på fakta.
Ibland kan det kännas som att politiska beslut har fattats utifrån en begränsad del av problembilden. Det är en av anledningarna till att jag tycker att vi behöver lyfta de här frågorna och våga diskutera konsekvenserna innan vi fattar nästa beslut. Energiförsörjning, livsmedelsförsörjning, beredskap, klimat och miljö hänger ihop och behöver ses i ett större sammanhang.
Jag tror inte heller att vi ska ge upp och bara stå vid sidan och se på. Även om Sveriges möjligheter att påverka de globala utsläppen är begränsade har vi ett ansvar för att bygga ett robust samhälle och samtidigt visa att det går att hitta fungerande lösningar.
Min förhoppning är att vi, när de många konflikterna i världen förhoppningsvis en dag är över, kan få en bredare global samsyn kring vilka problem vi faktiskt behöver lösa och vilka åtgärder som ger bäst effekt.
Vi har faktiskt lyckats tidigare. Montrealprotokollet och arbetet med att stoppa uttunningen av ozonskiktet visar att världen kan samlas kring ett gemensamt problem och åstadkomma förändring om bara viljan finns.
Det är också min förhoppning med den här serien, att vi vågar ställa frågorna, lyssna på olika perspektiv och försöker hitta lösningar som håller över tid.
”men jag tror att det är viktigt att diskussionen förblir saklig och bygger på fakta.”
Vad betyder det? Var vänlig specificera!
——————–
”Även om Sveriges möjligheter att påverka de globala utsläppen är begränsade har vi ett ansvar för att bygga ett robust samhälle”
Var det inte de behoven jag pekade på? Att inblilla sig att man räddar världen genom att Sverige hänger sig ensidigt självplågeri tror jag inte är framgångsrikt när utvinningen och därmed också konsumtionen av fossilbränslen globalt ökar hela tiden.
Fakta lär vara att om Sverige skulle stoppa varenda uns av koldioxidutsläpp så motsvarar det vad resten av världen ökar sina koldioxidutsläpp med under två veckor.
Om Sverige är koldioxidneutralt eller ej beror på vilken källa man hänvisar till. Katarina Wagman hävdade den 20 maj 2026: ”Sverige redovisar nettoupptag av växthusgaser” att Sverige till och med har en negativ koldioxidbalans. Min genom åren stora miljöguru Björn Gillberg säger också att Sverige är koldioxidneutralt.
Ska vi då ägna oss åt självplågeri?
————–
Men det stora hotet mot ett robust samhälle är nog att vi står handfallna och oförberedda inför kommande pandemier, där covid kan ha varit som en lätt smekning. Där kan Sverige göra något konstruktivt för svenskarna, om vi tänker i tid.
Tack för att du ber mig förtydliga. Med saklig och faktabaserad diskussion menar jag egentligen precis det du efterfrågar, att vi ska kunna lyfta olika perspektiv, pröva våra antaganden och försöka förstå konsekvenserna av olika beslut innan vi bestämmer oss.
Jag uppfattar inte heller ditt resonemang som att vi ska ge upp, utan snarare att vi behöver lägga mer kraft på sådant där Sverige faktiskt kan bygga egen motståndskraft. Där håller jag med dig. Energiförsörjning, livsmedelsförsörjning, beredskap och förmågan att hantera framtida kriser är viktiga delar av ett robust samhälle.
Där jag kanske skiljer mig lite är att jag inte tror att vi behöver välja mellan att bygga ett robust Sverige och att minska vår klimatpåverkan. Jag tror att vi behöver göra båda, med åtgärder som är genomtänkta, kostnadseffektiva och som stärker, snarare än försvagar, vår konkurrenskraft.
Och just därför tycker jag att diskussionen är viktig. Jag tror inte på självplågeri som politisk strategi. Jag tror på att göra saker bättre, smartare och mer långsiktigt.
När det gäller siffrorna och påståendena om Sveriges klimatbalans tycker jag dessutom att det är viktigt att vi är noggranna med vilka definitioner och källor vi använder. Det är just sådant jag menar med en saklig diskussion.
Din poäng om framtida pandemier tar jag också med mig. Det är ett bra exempel på att robusthet handlar om betydligt mer än klimat och energi. Vi behöver bygga ett samhälle som klarar flera olika typer av påfrestningar.
Det är egentligen där jag vill att serien ska landa: inte i färdiga svar, utan i bättre frågor och förhoppningsvis bättre beslut.
Instämmer helt
Världen drivs fortfarande till omkring 80 procent av fossil energi.
Europa står för cirka 5 %procent av de globala utsläppen. Sverige för cirka 0,1 procent.
Ändå tycks strategin vara att rädda världen genom att göra energi, transporter och industri dyrare än hos våra konkurrenter.
Men om produktion flyttar ut ur Europa har vi inte löst klimatproblemet. Vi har bara flyttat utsläppen, jobben, vårt välstånd någon annanstans.
Det är dålig europeisk energipolitik.
Självklart ska vi försöka minska vårt klimatavtryck. Men de verkligt stora klimatinsatserna handlar om något annat: att få resten av världen att ställa om från kolkraft och annan fossil energiproduktion till fossilfria energikällor.
Det är där den stora klimatnyttan finns.
Jag håller med om att den stora klimatnyttan finns i den globala omställningen, och att vi måste vara försiktiga så att vi inte flyttar utsläpp i stället för att minska dem.
Samtidigt tror jag att Sverige kan visa att omställning och konkurrenskraft kan gå hand i hand. För mig handlar det därför inte om att göra energi och produktion dyrare, utan om att skapa ett energisystem som är fossilfritt, stabilt och konkurrenskraftigt.
Det är också därför jag tycker att vi behöver fortsätta diskutera hur vi kan göra omställningen bättre, inte bara snabbare.
Vi som lever på landsbygden och pendlar in, dvs inte är tätortsboende och berättar om hur det kan vara att bo på landsbygden kommer ihåg när Centern och Miljöpartiet kom överens om skatt på bränsle, det så kallade januariavtalet, som gjorde det historiskt dyrt för barnfamiljer att bo på landsbygden, hur dyrt det blev att skjutsa till aktiviteter, hur dyrt det blev att åka till jobbet.
Finns det en rimlighet i att andra än välbetalda lärare och ingenjörer skall förväntas byta två fordon till elfordon som är vintertåliga och håller för pendling 4-5 mil som det ofta är i glesbygden?
Tack för att du lyfter det perspektivet. Jag håller med om att omställningen måste fungera även för människor som bor och arbetar på landsbygden och är beroende av bilen för att få vardagen att gå ihop. Det är inte rimligt att förutsätta att alla har ekonomiska möjligheter att snabbt byta till två elbilar eller göra stora investeringar. Därför måste politiken skapa förutsättningar som fungerar i hela landet, både ekonomiskt och praktiskt.
För mig handlar omställningen om att göra det möjligt för fler att ställa om, inte att skuldbelägga dem som ännu inte har möjlighet. Det är också en viktig del av den diskussion jag vill föra i den här serien.