När utbrytarkungen slog till i Vaggeryd

En och annan har kanske sett skylten med texten Museum över entrén till den norra delen av den gamla tegelbyggnaden på södra delen av Fabriksgatan.

Någon har kanske rent av tittat in genom fönstret och upptäckt att det handlar om ett museum över brandkåren i Vaggeryd. Utrustningsdetaljer som gamla kaskar, uniformer och hjälmar för brandkårens personal, en motorspruta och andra dokument berättar om dess mer än hundraåriga historia.

Men den gamla delen av räddningstjänstens lokaler har mer spännande historia än så att bjuda på. När Vaggeryds municipalsamhälle år 1936 lät bygga ortens första brandstation såg man längre än till brandkårens behov. I tegelbyggnaden inrymdes också utrymmen för ordningsväsendet i form av två arrester.

Där hände det att misstänkta förbrytare av vitt skilda kalibrer spärrades in för förvaring eller för att sova ruset av sig.
Så skedde långt in på 1950-talet. Enligt museiföreningens förre ordförande Evert Melin fanns det dock inget egentligt poliskontor i byggnaden, det skapades först när orten fick sin första förvaltningsbyggnad, känd som gamla elverket, år 1949.
Väggarna i arresten skulle, om det var möjligt kunna berätta om spännande äventyr. Som fredagen den 16 maj 1952 när den 19-årige storrymmaren Karl Ingemar Wilhelmsson från Stockholm, med tiotalet rymningar på sitt samvete, slog till med ännu en spektakulär rymning.

När polismännen på fredagskvällen lämnade arresten började Wilhelmsson tillsammans med en kamrat bearbeta de 17 millimeter grova gallren som var inmurade i väggen framför cellfönstren. Wilhelmsson bände loss en järnstång och lyckades sedan med konststycket att ta sig ut genom den 28 x 28 centimeter stora fönsteröppningen. Hans kamrat misslyckades däremot och försökte  låtsas att inget hänt när överkonstapel Selim Siljhammar återvände. Denne lät sig dock inte luras utan larmade orienteraren och polismannen Assar Knutsson, som tog upp jakten tillsammans med ett antal Vaggerydsbor

. Statspolisen kopplades in och det dröjde inte länge innan någon observerade att Wilhelmsson passerat Lagan på en spång på väg österut. Senare på kvällen greps han vid Nöthult tre kilometer öster om Vaggeryd efter att ha vrickat foten. Wilhelmsson kunde fångas in och förpassas till en rymningssäkrare arrestlokal. En imponerade utbrytning genom en så liten fönsterglugg var det dock.

Men de båda arresterna har även efter det under många år fungerat som brandsäkert arkiv för delar av ortens föreningsliv. Nu behöver dock räddningstjänsten arresten för det egna dokumentarkivet och därmed har det blivit dags för de föreningar som använt arkivet att flytta ut.

Arresten fick i vintras besök av representanter för Byarums Hembygdsförening, IOGT/NTO i Vaggeryd och Waggeryds Museiförening samt räddningstjänstens kamratförening som bar ut mängder av dokument.

Redan tidigare hade dokument från konsumtionsföreningen flyttats från arresten till folkrörelsearkivet i Jönköping.
Just den stora ansamlingen av handlingar blir med åren ett allt större problem för föreningarna.

125-åriga IOGT/NTO i Vaggeryd hade under jubileumsfirandet blivit uppmärksammat på detta problem och kommer förmodligen att inköpa brandsäkra skåp till Bäckalyckan när nu tryggheten i arresten inte längre står till buds.

75-åriga Vaggeryds SOK är också i färd med att flytta delar av sitt föreningsliv till folkrörelsearkivet, även Waggeryds IK (snart 98 år)  är inne på den linjen.

Byarums Hembygdsförening har det bäst ordnat, med ett eget föreningsarkiv och museiföreningen klarar än så länge att arkivera för föreningens behov.

Fotnot: Denna artikel  Kåre Boberg i december 2017 men vi har sparat den som sommarläsning