Hemmakämparna (hemmasittarna) kräver mer än tomma löften – dags för ansvar i Vaggeryds kommun. Läs Liberalernas debattartikel här.
Nyheter
En skola för alla elever
Detta är inte en betald artikel.
Allt fler barn och unga i Sverige står utanför klassrummet. Bakom begreppet “hemmasittare” finns elever som under längre perioder har en problematisk skolfrånvaro – ofta kopplad till psykisk ohälsa, bristande stöd eller en skolmiljö som inte fungerar för individen. Detta är inte bara ett nationellt problem, utan något som även berör oss här i Vaggeryds kommun.
Statistik från Skolverket och andra myndigheter visar tydligt att frånvaron ökar, och att många elever riskerar att hamna i ett långvarigt utanförskap. För varje elev som inte får rätt stöd i tid växer både de mänskliga och samhällsekonomiska kostnaderna. Att inte agera kraftfullt är därför inte ett alternativ.
Liberalerna i Vaggeryd menar att en av de största bristerna i dagens arbete är avsaknaden av en tydlig och systematisk kartläggning. Vi måste förstå varför varje elev blir hemmasittare. Det handlar inte om ovilja att gå till skolan – det handlar om komplexa orsaker som kräver individuella lösningar. Psykisk ohälsa, neuropsykiatriska svårigheter, otrygghet i skolmiljön eller brist på anpassningar är några av de faktorer som ofta ligger bakom.
Trots att problematiken varit känd under lång tid har Socialdemokraterna i Vaggeryds kommun inte lyckats presentera en tillräckligt tydlig strategi för att vända utvecklingen. Insatserna har varit splittrade och uppföljningen bristfällig. Det räcker inte att konstatera att problemet finns – det krävs konkret handling och ett tydligt ansvarstagande.
Vi i Liberalerna vill se en annan riktning:
- För det första måste kommunen ta fram en aktuell och detaljerad kartläggning av omfattningen av problematisk skolfrånvaro.
- För det andra behöver varje elev med hög frånvaro få en individuell handlingsplan, där skola, elevhälsa och vid behov socialtjänst samverkar.
- För det tredje krävs tidiga insatser, redan i de tidiga skolåren, inte vänta till högstadiet. Desto längre en elev är borta från skolan, desto svårare blir vägen tillbaka.
Vi vill också stärka kompetensen i skolorna kring psykisk ohälsa och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så att fler elever får rätt stöd från början. Skolan måste vara en plats där alla barn har möjlighet att lyckas, inte en miljö där vissa slås ut.
Det handlar i grunden om ansvar. Varje barn som inte får sin rätt till utbildning tillgodosedd är ett misslyckande – inte för eleven, utan för oss vuxna och för samhället.
Vaggeryds kommun kan bättre än så här. Men då krävs politiskt mod, tydliga prioriteringar och en vilja att faktiskt göra skillnad.
Liberalerna i Vaggeryds kommun
Skribent
Kommentarer
10Dela dina tankar och bidra till en konstruktiv diskussion.
Håll en god ton. Skriv sakligt och respektfullt.
Många kloka ord, men jag tycker ni missar den allra viktigaste partnern i detta. Förälder/ vårdnadshavarare över den icke myndige personen har det största ansvaret att få barnet till skolan. Det är inget val om man vill gå i skolan, det är en lagstadgad skyldighet.
Föräldern/ vårdnadshavaren måste vara den viktigaste länken i kedjan, samhället kan bara vara med när det inte fungerar.
Jag tror att det vore väldigt bra för ungdomen att förstå att någon bryr sig om en och att det finns saker som man måste göra i vårt samhälle.
Ja Mats,
Jag hade också den hela uppfattningen att det är piska som gäller, ungen ska till skolan. Punkt.
Men med en proffesionell daglig bedrivning över rätt många år nu om hur det funkar, förstått att detta har ändrats över tid, många barn har väldigt långa dagar utan någon möjlighet att komma undan i lugn och ro någon gång. Läst en del om exempelvis Magelungens metoder och resultat, varit väldigt nära barn med dyslexi, som det har gått väldigt bra för, så har jag fått till stor del förnya mig i tänkande och förståelse.
Per-Erik, nu missförstår du. Föräldrar/vårdnadshavare har den första försvarslinjen mot att inte gå till skolan, de ska också vara med hela vägen om de misslyckas. Samhället ska träda in och hjälpa, men inte ta huvudansvar innan allt annat är prövat.
Hade du en tanke på att inte gå till skolan? Hade någon av våra klasskamrater det?
Hur menar du nu? När jag läser ditt inlägg så låter det som att det beror på oss föräldrar att en ’hemmasittare” väljer att va hemma från skolan! Är det så du menar? I så fall har du i de flesta helt fel och just den här åsikten är en av orsakerna till att problemet ser ut som det gör. För dessa barn är inte hemma för att de inte vill gå till skolan. De är hemma för att de inte kan gå till skolan. Både orden hemmasittare och problematisk frånvaro sätter fokus på helt fel saker.
Jag hävdar med bestämdhet att problematisk skolnärvaro ger ofrivillig skolfrånvaro. Dessa barn vill gå i skolan! Deras föräldrar vill att de går i skolan. Men barnet klarar inte av miljö, intryck, krav och förväntningar som ställs på dem. Resutatet blir utbrändhet, ångest och psykisk ohälsa. Skolan har inget utrymme för dessa barn som inte fungerar som de flesta andra.
/ En enligt dig slapp pappa till två barn med ofrivillig skolfrånvaro som har kämpat i många år för att mina barn ska kunna gå till skolan.
Helt rätt Per!
Per, nu läste du mycket som inte var skrivet i svaret.
Detta är väl ett nationellt problem som innefattar även vår kommun? Vilket parti är det som ältat skolan i tid och i otid? Jan Björklund pratade väl inte om annat under de år han förde sitt parti allt närmre undergången! Vilket parti har våra skolministrar representerat? Ansvaret för att det blivit som det blivit faller blytungt på Folkpartiet / Liberalerna.
Att föräldrar vill få sina barn till skolan är en självklarhet, men de kan inte trolla fram den trygghet och det stöd som en kommun enligt lag är skyldig att finansiera. När föräldrar tvingas säga upp sig eller blir långtidssjukskrivna för att skolan inte klarar sitt uppdrag, då har väl systemet ändå havererat någonstans?
Det vore intressant att se en lokal beräkning på vad de senaste 10 årens skolmisslyckanden faktiskt har kostat Vaggeryds kommun i form av framtida utanförskap, föräldrars sjukskrivningar och dolda följdförluster. I det perspektivet är kanske en utköpt socialchefs kostnad ganska låg?
Tidiga ordentliga insatser är inte en kostnad – det är kommunens mest lönsamma investering
Ok, men vad menar du? Jag kan inte läsa dina ord på annat sätt än att du menar att barn ska till skolan oavsett hur de mår och det är förälderns skyldighet att få dit dem. Men det tror jag alla föräldrar gör, oftast för länge till och med. Du förstår, den skola du gick i var en helt annan skola än den barnen går i i dag. Den ställer så höga krav på att kunna anpassa sig och klara sig själv, så har du inte den förmågan så slås du ut. Jag förstår att det är svårt att ta in om man inte har kontakt med skolan i dag, men jag kan säga att jag hade nog aldrig klarat att gå i dagens skola och då har jag en ingenjörsexamen. Den hade jag nog aldrig lyckats få i dag. Inte för att jag har mindre kundskap än man får i skolan i dag, jag hade inte klarat mig genom skolan med så lite hjälp som det finns resurser till i dag. Jag är så tacksam att jag gick i skolan när läraren hade tid att förklara så att jag förstod. Resurserna är så oerhört begränsade i dag.
Per, det är möjligt att jag är för gammal. Men, när en klass med dessa problem inte har ett föräldramöte på flera år, där föräldrar kan drista sina problem, där föräldrar kanske kan se att ens egna barn kan vara en del av problemet så har inte skolan tagit vara på de resurser som är viktigast. Att föräldrarna tar till vara kraften i att samstämmigt lära sina barn om att vi kan vara olika, men ändå lika. Att lära sina barn vad empati innebär och nödvändigheten av att vara kompis med många, inte lämna någon utanför. -Ja, då misslyckas både skolan och samhället med att få med alla. Vår skola har allt för länge arbetat med tesen att läraren ska klara allt, det fungerar inte. Det är väldigt tydligt och väldigt logiskt.