Även pensionärer blir hungriga på semestern!

Det var 30 stycken som med privatbilar kommit för att stilla hungern som kommer ibland även för ”statsanställda” med semester året om. Vi fyllde nästan en hel sal där vi blev serverade vid borden så vi kände oss värdefulla, vilket alla är.

I SPF tar vi hand om varandra och ordnar skjuts till dom som behöver.

Efter kaffetåren med kaka spatserade vi 300 meter till Ryssby Garveri (fast artikelförfattaren och några till tog med bilen). Där träffade vi Marie Angel som är en av de huvudansvariga för Föreningen Galleriet i Ryssby. När vi placerat oss på plankor och stolar så berättade Marie passionerat om garveriets intressanta historia:

Det hela började på denna plats 1861 och kom i släkten Angels ägo 1882, då Maries farfar Jacobs morfar tog över verksamheten. Garveriyrket är bland de äldsta yrken i världen. Arbetet bestod av mycket handarbete och krävde mycket bemanning som blev utsatta för stark lukt. Skinnen låg i vatten som blandades med hönsgödsel eller duvgödsel. Efter det lades hudarna i en blandning av gran eller ekbark och vatten, detta var själva garvningsprocessen. Den starka lukten legaliserade enligt gamla historien, skilsmässa om frun inte härdade ut!

Skinnen kom färska, torkade eller saltade i huvudsak från nötkreatur och får, ibland även från grävling, räv eller mink. Själva garvningen gjordes utomhus på sommaren och inomhus på vintern, där det ofta var  kallt. Skavknivar hette dessa knivar med egg i ena kanten, som användes till att rengöra och ”avhåra” skinnen.

I början av 1900-talet startades även tillverkning. Det var sadelmakeri och seldon och senare startade Jacob Angel skoaffär efter sko/träskomakare-utbildning. Familjen Angel lade ner garveridelen 1941, men fortsatte med tofflor till1985. Maries far var också med och delade många minnen, även när vi traskade runt i de tre våningarna och fick se hur verkligheten var när värdefulla skinn bereddes för nyttig användning.

Alla verkade nöjda med besöket på Hotellet och Garveriet med oförglömliga minnen som tog plats i pensionärshjärnorna (annat onödigt sköts undan).

Text: Arvid Andreasson