SPF besökte forntid i miniformat

Resan lockade 34 pensionärer som samåkte i egna bilar, varav minst en var elbil.

Minivärlden är ett museum där allt är uppbyggt i miniformat och drivs av en ideell förening med 140 medlemmar. Man har cirka 10 000 besökare per år.

Man började med gott fika som Agneta Olsson och Monica Lindell hade iordningställt. Efter det var man redo att ta till sig informationen från Håkan Larsson. Han berättade att läkaren Bent Schultze skänkte sin modelljärnväg till Ljungby, denna hade han byggt på i hela sitt liv. Tyvärr blev den svårt skadad vid nedmonteringen och även fuktskadad senare under förvaringen.

2002 började tågcentralen, Minivärlden, restaureringen som tog tio år. 2012 kunde man inviga museet. Denna modelljärnväg är det första man möts av under visningen. Håkan Olsson är specialist på järnvägen och dirigerar tågen från sin upphöjda bur.

Man kan även där beskåda Lilla Småland - Bolmenbanan, som är ett projekt föreningen byggt från grunden och  som är minutiöst tillverkad av bland annat begagnat gips från sjukhuset i Ljungby. Lasse Claesson sköter denna och man ska bygga alla stationerna i Ljungby kommun, i nuläget har man kommit till Byholma.

Man träffar också på stinsen i Lidhult, han sitter där uppklädd med slips och pratar på, han ser rätt mänsklig ut. Qvarnströms fabrik från Liatorp blir sedan synlig och flera sågverk med många stockhögar som inte krymper något. Kan det bero på slöa klingor eller är vattenkraften slut.

En hel stadsdel ser helt naturlig ut i sin litenhet. Bilfantasterna blev inte heller besvikna av att se massor av gamla bilmodeller.    

Om eventuellt någon  var skeptisk innan, så blev man omvänd efter detta besöket.

En fantastisk dag för alla som var med om forntid i miniformat.

Efter denna nostalgiupplevelse åkte man vidare en bit därifrån och åt en vällagad och god middag, där man fått välja mellan schnitzel och rödspätta. Där var det lika bra fart i servitriserna, som i de hungriga som åt av det goda. Efter denna avslutning på en händelserik dag åkte man hemåt igen med många nya intryck och minnen av en underbar gemenskap med likasinnade.

 Text: Arvid Andreasson