Nyheter

Brunos krönika: Kungar: Hasse Ravelli och Johan Erlandsson

Publicerad 4 februari, 2024 08:03

Lagsida IFK Värnamo satte tonen inför seriespelet

Sin 76:e krönika tillägnar Bruno Franzon de härliga personligheterna Hasse Ravelli och Johan Erlandsson.

Kungar: Hasse Ravelli och Johan Erlandsson

Hasse Ravelli, målvakt i Grunden Bois. Bild: Facebook

När göken gol i maj 2015 och fotbollssäsongen sköt fart gick HASSE RAVELLI in genom porten till allt livs hemlighet. Fastän jag är mycket fotbollsintresserad så hade jag aldrig hört talas om denne Ravelli. Egentligen hette han Lundström i efternamn. Han hade själv tagit namnet Ravelli efter sin stora idol, Tomas Ravelli. Hasse Ravelli var målvakt i Grunden Bois. Världens bästa fotbollsmålvakt! Ja, för han släppte aldrig in något mål. Omutligt övertygad om sin egen osårbarhet slog han på karakteristiskt sätt armarna över bröstet varje gång det rasslade till bakom honom i nätmaskorna. Han vägrade kategoriskt att godkänna ett mål. Se bilden!

Grunden Bois är ett lag för alla men som mest representeras av personer med intellektuella funktionshinder. Hasse Ravelli hade Downs syndrom. Han blev bara 51 år. Fotbollens grundidé och själva väsen förkroppsligades hos Hasse Ravelli: Glädjen och lekfullheten!

Nu kan jag inte låta bli att tänka på min livs levande härliga kompis JOHAN ERLANDSSON här i Värnamo. Jag brukar kalla honom Johan ”Stjärna”. Själv kallar han sig ”Kingen”; han har krönt sig med guldkrona på Facebook. Inte direkt av självironi, utan på fullaste allvar. Det är väl ändå för härligt!? Tycker jag i alla fall. Ett betydande och befriande uttryck mot det livshämmande Jantelagstänkandet. ”Ni måste bli som barn för att komma in i himlen”, står det ju i Bibeln.

Hör på barnen och de funktionshindrade! De berömmer gärna sig själva men är samtidigt de mest ödmjuka själarna på den här jorden

Johan ”Stjärna” har en lindrig form av Downs syndrom. Det märks inte så mycket. Han har sagt att han har blivit smartare med åren då han lärt sig lite nya ord av mig. Tabeller och sånt har han bra koll på. Och att han har kallat mig både ”gud” och ”ängel” misskrediterar jag inte honom för. Tvärtom så är det lite rörande. Sådant kommer bara ur stora hjärtans guldkammare.

När Johan fick en egen lägenhet för några år sedan var det ett jättesteg i hans utveckling som människa här på Jorden.

På dagarna arbetar han på ett tryckeri. När han började med det sa han till mig: ”Det är inte författare som jag är Bruno, det är journalist!” Alla förtjänar att ha ett bra självförtroende. Inget snack om saken.

Johan älskar fotboll, IFK Värnamo, Elfsborg. Och han älskar hockey och han älskar speedway; han har sagt att han har en ”speedwayfamilj”. Han är själv målvakt för ett innebandylag som kallar sig Vikfunkis. Han håller på minst hundra sportklubbar. Och så några till. Nej, jag skojar bara. Men han har sina kärlekar lite överallt. Han har spelat fotboll i ett lag med andra funktionshindrade i Anderstorp. Jag frågade Johan vad han hade för position i laget. Han svarade just: ”Det är lite överallt!”

Så var det också för det mesta när jag själv spelade fotboll i skolan och på fritiden. En målvakt skulle det förstås finnas men i övrigt var det bara att röra sig fritt. Som på ett KOSLÄPP! Och som alla vet som har varit på ett sånt så går det livat till där. Jag kan faktiskt känna igen mig en del själv i Johan. Inte intellektuellt men känslomässigt-mänskligt.

Johan och jag stod i många år iförda vita tröjor och hejade på IFK Värnamo i Superettan för supporterklubben Kamrat 12:an. Fram tills de ramlade ner i Div 1. Om ni minns någon som högre än alla skrek ”Ge mig ett I, ge mig ett F, ge mig ett K!” så var det Johan i toppform. I div 1 så hade Johan, hans far och jag fast läktarplats hela säsongen. Johan kommer fortfarande på matcherna på Finnvedsvallen helklädd i IFK Värnamos färger. Trots att det är allsvenskan nu så är det faktiskt inte många andra som gör det. Johans idol är Simon Thern. Hasse Ravelli och Johan ”Stjärna” Erlandsson. Inga stora rubriker i livets villervalla för någon av dessa herrar men deras ödmjukt konungsliga status kan jag bekräfta. Och den stjärnutstrålningen är i Johans fall i allra högsta grad aktuell då han Lever. Självförtroendet är alltid på toppen av hans Mount Everest. Framför allt är han varmhjärtad. Som en braskamin i vinterköld! Trots att han ganska ofta varit sjuk så tror jag att han är en lycklig människa.

Skribent

Artikeln är skriven av

Redaktionen

redaktionen@skillingaryd.nu

Skribent

Skriv en kommentar Avbryt svar