Jeanettes krönika: Valborg - Ur askan spira nytt liv!

Det är dags för vårstädning. Vi drar ihop gamla grenar, kvistar, julgranar som nu är bruna och höstens löv, som för övrigt går bra att lägga i botten på en pallkrage. Det blir en präktig rishög som kommer att brinna bra på Valborgsmässoafton. Nu har vi städat undan både höst och vinter med dess mörker och kyla och berett väg för ljus och värme!

Eldarna under Valborgshelgen sätter punkt för vintern. Olika former av körer sjunger vårsånger och det hålls tal för att våren verkligen ska känna hur välkommen den är och fortsätta sitt segertåg över landet och inte vända i farstun.

Valborgsmässoeldarna tändes för att skrämma bort vilda djur innan tamboskapen släpptes ut på sommarbete. Men också häxor och annat otyg jagades bort i eldarnas sken och Valborgsmässoeldarnas historia går långt tillbaka i förkristen tid. Bland de keltiska och germanska folken firade man Walpurgis som var en fruktbarhetsgudinna.

Valborg, som vi med så stor entusiasm firar, var en ansvarskännande och kunnig kvinna. För att få veta mer om henne får vi bege oss tillbaka genom historien till England år 710 då den lilla flickan Valborg eller Valburga föddes. Hennes namn är besläktat med namnet på den ovan nämnda fruktbarhetsgudinnan. Valborg var dotter till den saxiske fursten Richard av Wessex och hans hustru Wunna. Liksom många andra barn på den här tiden sändes Valborg till ett kloster för att där få en god fostran och bildning. När hon blivit äldre specialiserade hon sig inom örtmedicin.

Valborg hade en farbror som hette Bonifatius och var missionsbiskop i Tyskland. Han var ivrig i sin mission och i de områden som blivit kristnade skulle det byggas kloster för kvinnor. Till detta företag behövde han hjälp så därför kallade han på sin brorsdotter Valborg. Hon fick i uppdrag att bygga upp dessa kloster där flickor och kvinnor kunde få en kristen fostran.

Valborg hade två bröder som också valde att leva för kyrkan. De grundade klostret Heidenheim som var ett dubbelkloster med både en kvinnlig och en manlig del. Valborg blev den första föreståndaren, eller abbedissan, för den kvinnliga delen. Hennes bror blev abbot för den manliga delen och när han dog fick Valborg bli abbedissa för hela klostret vilket medförde ett stort ansvar.

Nu hade hon god erfarenhet av att driva kloster och hennes kunskap i läkedom blev vida känd. Valborg fick rykte om sig att kunna göra underverk efter att ha botat en liten flicka från en svår ögonsjukdom. Det här medförde att människor sökte sig till henne och hon tog sig tid och hjälpte dem. Många blev också mirakulöst helade efter att de fått vård av Valborg.

År 779 dog Valborg och begravdes i Eichstätt. Ur en klippa vid hennes grav strömmar vatten som kallas Valpurgisolja. Pilgrimer som vallfärdar till hennes grav kan få med sig en flaska av detta vatten som anses vara både heligt och undergörande.

När så Valborg helgonförklarades 1 maj år 870 av påven var det säkert hans önskan att firandet av helgonet skulle mota bort den hedniska festen med de brinnande bålen. Så blev det inte riktigt. Kvällen före helgondagen fortsatte att gå i hedendomens tecken och Valborgsmässoeldarna brinner än.

Vi här i Sverige är väldigt duktiga på att fira aftnar och Valborgsmässoafton är inget undantag.  Man kan fira på olika sätt. I studentstäderna Lund och Uppsala har den här helgen en speciell betydelse.

Uppsalas valborgsmässofirande har jag en viss erfarenhet av. Forsränningen i Fyrisån där en del farkoster ohjälpligt kapsejsar är en upplevelse att se liksom mösspåtagningen i Carolinabacken vid universitetsbiblioteket Carolina Rediviva och OD (manskören Orphei Drängar) som sjunger in våren vid universitetshuset.

Jag har däremot ingen erfarenhet från firandet i Lund utöver traditionen att varje 1 maj lyssna till Lunds studentsångare som så vackert och innerligt sjunger in både vår och sommar ackompanjerade till magnoliornas ljuvliga blomsterprakt. Tack för att den sänds i TV!

1 maj har varit en viktig dag sedan lång tid tillbaka. Under antiken var 1 maj en nyårsdag för all administration då ett nytt räkenskapsår tog sin början och den här traditionen höll i sig. I bondesamhället genomförde man en översyn över byalagens gemensamma angelägenheter och deras räkenskaper skulle vara klara till 1 maj. Det samma gällde årsredovisningar för hantverksskrån och köpmannagillen och ämbetsmän valdes för det kommande året denna dag. När allt var klart firades det ofta med utflykter i naturen.

I Värnamo ser jag och säkert många andra fram mot Lyrans säsongspremiär i Apladalen tillsammans med den skickliga Drillkåren på 1 maj. Det är så härligt när musikens toner stiger upp mot vårhimlen som förhoppningsvis är klarblå!

Jeanette Hallgren Eklund