Ord måste följas av handling – och verkligheten måste förstås

Ord måste följas av handling – och verkligheten måste förstås

 Matilda Kauppinen välkomnas till debatten. Det är bra med ungdomlig entusiasm.

Men tyvärr faller inlägget på sin egen orimlighet.

Låt oss börja med det grundläggande: de förslag som Sverigedemokraterna driver i riksdagen riktar sig inte mot människor som sköter sig, betalar skatt och gör rätt för sig. De riktar sig mot de som saknar rätt att befinna sig i landet.

Det är en distinktion som verkar vara svår att greppa, men den är central.

Sedan till den mer principiella frågan. Det Kauppinen beskriver är komplicerat. Och jag har full förståelse för att det är svårt för en socialdemokratisk politiker att väga in effekterna av politiska beslut, inte bara de omedelbara intentionerna.

Vi ber inte Socialdemokraterna att förstå vår politik. Vi förstod er för länge sedan, presenterade ett alternativ, och allt fler svenska väljare har gjort detsamma.

Personalbrist är verkligt. Men lösningen är inte att fylla luckorna med vem som helst, oavsett språkkunskaper, oavsett sammanhang.

Våra äldre förtjänar personal de kan kommunicera med. De ska inte behöva tolk för att bli förstådda i livets slutskede. De ska känna samhörighet och respekt – inte bli ett integrationsprojekt.

När vår politik får genomslag, när arbetsvillkor och löner faktiskt blir en morot, kommer de som en gång utbildade sig till yrket och sedan lämnade det komma tillbaka. Det är en effekt som uppenbarligen är svår att föreställa sig från Socialdemokraternas håll.

Och en sak till. Det är ganska magstarkt att klappa sig för bröstet och tala om trygghet. Under er tid har trygghet urholkats för vanliga människor. Unga kvinnor ändrar sina rörelsemönster, väljer andra vägar hem, undviker platser, går inte ut efter ett visst klockslag.

Det kallar vi inte trygghet. Det kallar vi ett misslyckande.

Den typen av trygghet vill vi inte ha på våra äldreboenden.

Hampus Bergh
Sverigedemokraterna Värnamo