Under eftermiddagen genomfördes två demonstrationer i kommunen för att ME-sjuke Holger Klintenberg från Vaggeryd ska få den kommunala hjälp han och hans anhöriga behöver
Nyheter
”Ingen lyssnar på oss”
Utanför Skillingehus fanns ett 45-tal anhöriga, vänner och övriga, samlade för att göra Holgers rop på hjälp hörd. Det fanns fler på plats, men på på grund av sjukdomen ME fanns enbart de drabbades skor. Utställda med namnetikett på. För Holger och alla andra ME-sjukas skull.
– Vi har valt att att man ska föranmälan att man ska komma och demonstrera. Vi ämnar demonstrera en och en halv timma här utanför Skillingehus samt samma tid utanför Folkets Hus i Vaggeryd. Holger har varit sjuk i ME sedan åtta år tillbaka, dock har han blivit mycket sämre de sista åren. Försäkringskassan och sjukvården skyller på varandra, vi får nej till omsorg av kommunen, det finns ingen hjälp att få. Ingen lyssnar på oss. Vi vill ha hjälp med personlig assistans, men ”eftersom det inte finns några garantier för att det är stadigvarande” uteblir hjälpen, säger pappa Carl-Gustaf Karlsson.
När klockan är slagen och demonstrationen startar möter kommundirektören Annika Hedvall och kommunstyrelsens ordförande Gert Jonsson (M) ut för att möta de anhörigas rop på hjälp.
– Vi har ropat länge nu utan att få hjälp, säger brodern Anton till kommundirektören.
– Så sent som i fredags fick vi ett nej från socialförvaltningen och biståndshandläggaren. Ingen lyssnar på oss. Det finns ingen medicin eller vård som kan hjälpa Holger. Han behöver omsorg och trygghet, säger mamman till Holger.
– Ni har ett ansvar men ni lyssnar inte på oss, menar systern.
– Vi har blivit förolämpade, ropar Holgers svärfar.
Annika Hedvall och Gert Jonsson lyssnar och förklarar att just de har inte kunskapen och bedömningen ska komma från biståndshandläggarna.
– Vi behöver akut hjälp för att Holger ska fortsatt få leva. Vi behöver hjälp nu. Tjänstemännen skyller på politikerna och tvärtom. Någon med annat plakat ropar ”Det finns fler personer som är sjuka i ME som behöver hjälp, vår dotter”.
– Vi undrar vad kommunen har för värdegrund?
– Det är en plats att göra skillnad, svarar kommundirektören.
– Då är det dags att ni visar det. Kommunen skämmer ut sig med sina tomma ord. Vi har ropat länge och ingen lyssnar på oss. Holger behöver hjälp. NU, svarar Holgers syster.
Skribent
Kommentarer
30Dela dina tankar och bidra till en konstruktiv diskussion.
Håll en god ton. Skriv sakligt och respektfullt.
Skriv en kommentar
Visar de 5 mest engagerade trådarna av 30 kommentarer.
Med tanke på att det uppmärksammats på förhand att demonstrationen skulle genomföras så är det anmärkningsvärt (läs häpnadsväckande dåligt!) att Gert Jonsson och Annika Hedvall inte har läst på ett enda dugg om ME innan de går ut och möter demonstranterna!
Håller med. Speciellt när Gert hade chansen på måndagskvällen att lyssna till Holgers syskon och väljer att sitta utanför och säger: ”jag är inte intresserad ”!
Självklart är han inte intresserad. Moderat politik inkluderar inte de svagaste i samhället.
Vill bara tipsa alla ovanstående om möjligheten att gå in aktivt i politiken för att genom den kanalen vara med och påverka framtiden..
Ni har ju ett engagemang, så ta tillfället i akt att gå med i ett parti och lyft frågan på nytt…
Vi närstående orkar inte vara politiskt aktiva. All vår energi går åt till att vårda vår son. Efter mötet igår åkte jag o min man till Holger för att vårda honom. Vi är trötta så vi stupar men vi har inget val. Vi älskar vår son o vill allt väl för honom men snart finns ingen anhörig hos honom längre. Om ett par dagar kommer vi alla vara så trötta att vi förmodligen inte orkar ta oss ur sängen.
”En fundering”.. hjälpen behövs ju NU!! Hur ska ett akut behov lösas av politiskt engagemang?
Detta fallet är så sorgligt. Först och främst är det Holger tillstånd obegripligt. Att någon kan vara så sjuk utan att man kan hjälpa honom men också att man inte får den hjälp som krävs både för Holgers men också anhörigas skull. 2009 kom en lag om att kommunen ska ge anhörigstöd för att vi inte ska få fler sjuka . Där brister det verkligen här. Det kommer bli stora kostnader för kommunen men anhöriga som är sjukskrivna av olika anledningar samt sjukdomar man får av all stress och oro. Här måste det hända något innan det är för sent.
4 familjemedlemmar är redan sjukskrivna på 100%. Kan närsomhelst bli fler. Vi skulle må mycket bättre om vi orkade jobba och fick vara Holgers familj. Holger har idag visat att han är orolig. Hans läkare frågar om han är orolig för sig själv. Holger skakar lite på huvudet. Läkaren frågar Holger om han är orolig för sina anhöriga. Holger nickar!!!
Snälla människor…
Hur ska kommunen kunna komma ut och särbehandla en individ för att hans bror inte klarar av att ta hand om honom utöver de tider då hemtjänsten inte är där? Den viktigaste frågan är: finns det ens en fastställd diagnos?
För att få personlig assistens så måste det finnas en diagnos och under denna demonstration har jag inte hört det någonstans. Tro inte att jag på något sätt ser ner på hans sjukdom, då jag inte ens kan sätta mig i hans sits. Det är otroligt sorligt att något sådant kan drabba en människa och jag hoppas på att han någon dag kommer bli bra igen. Problemet ligger inte i honom, utan i hans bror. Att han tror att han är privligerad och för att han har det tufft som måste ha en svårt sjuk bror som HAN måste känna ansvar att ta hand om. Vad händer med alla cancersjuka människor som har mindre än kanske 2 år att leva? De får inte heller någon särbehandling. De har en diagnos men får ta den hjälp de får av hemtjänst/boende eller av familj.
Diagnos måste fastställas för att han ska få ha en personlig assistent. Hur svårt det än är för patienten. Hade ni lagt lika mycket krut på att komma på hur ni ska få fram en diagnos istället för att skapa denna stora protest, hade ni nog kommit längre. Att ni ställer er i en ”vad synd det är om min bror”- sits och spela på invånarnas känslor för att ingen vågar tänka för sig själv och en ifrågasätta alla era påståenden. Källkritik och att få höra BÅDA sidorna kanske spelar roll här med.
Jag som invandrare med sjuk famlijemedlem som jag vart tvungen att ta hand om samtidigt som jag pluggade på komvux och jobbade i ett land som jag rymde till för att inte bli utplånad av bomber, finner det otroligt tragiskt. Alla har det tufft på sitt egna sätt. Sverige är det bösta landet i världen och har gett mig allt jag har. Att se människor som är födda här och inte uppskatta allt de får och hur stor hjälp det finns till hands. Titta runtomkring lite. Privligerade små barn som inte vet hur man ska vara på allt det som är givet, man blir förbannad.
Och till kommunen. Särbehandla inte någon. Lag och regler är det vi alla ska hålla oss till och inte bara tillämpa de några.
Och till hans bror, kämpa på och försök o återfinna din glöd inom dig som du en gång i tiden haft. Du är starkare än vad du tror.
Diagnosen är ME, som är fastställd. Holger har den svåraste graden av ME. Var snäll sätt och sätt dig i detta innan du skriver!
Med omsorg för hans fru och familjer så har det varit nödvändigt.
Didirik Holm, väldigt onödig kommentar/text!
De håller denna demonstration för att de inte klarar mer snart!
Bara för att de cancerdrabbade du pratar om inte får viss hjälp så får ju dem demonstrera om deras problem. Alla får demonstrera! Alla ”brinner” för olika ämnen!
Även om det är mycket om Holger, Antons bror just så handlar det mycket om andra i samma situation! Han berättar sin historia för att den är sann och vill att mer folk ska förstå. Vill att politikerna ska fatta och hjälpa till, inte bara Holger och hans familj utan alla som behöver samma hjälp.
Min svenska och mina meningar låter säkert helt koko, men det är för att jag just nu skriver från hjärtat och med mycket aggression siktad mot de som inte fattar familjen Karlssons med fleras plåga!
Jag hoppas verkligen att vaggeryds kommun skärper sig när det kommer till detta och liknande ämnen!
Carl-Gustaf, snälla läs igenom det jag skrev innan du börjar prata om omsorg för hans fru och familj.
Du kan själv gå in på hans facebook-post och läsa hans krav till kommunen.
En (kanske två) av hans krav handlar specifikt om hans bror.
Resten av punkterna handlar om ”Stackars mig som hans bror som måste ta hand om allt detta och vill att ni ber om ursäkt”. Lyssna lite mer nog på vad det är han pratar om och vad det är han säger, så hör man att det handlar mest om att han vill inte ta på sig ansvaret för hans egna bror. Iallafall inte så mycket som han borde.
Varför kom han inte ut för med än 2 år sedan och krävde allt detta? Varför kommer han ut med det just nu, efter så pass lång tid?
Didrik jag är Holgers pappa. Jag tycker du inte ska skriva mer. Vet inte vad du har emot Min son Anton.
Holger har på de senaste 2 året blivit mycket sämre. Vi är behov hjälp för att hjälpa Holger och hans fru.
Att söka personlig assisten är en process som vi håller på med. Försäkringskassan är hårda i sin bedömning och troligt får han inte personlig ass.
Redaktionen svarar: Vi sätter stopp för denna del av kommentarerna nu