Jeanettes krönika: Semestertid för skomakaren

Vid foten av Kinnekulle i Västergötland bodde en gång en skomakare som var väldigt omtyckt. Han hade fullt upp med arbete i sin verkstad och han hade alltid tid för sina kunder, vilket medförde många trevliga samtal. ”Tar du aldrig semester som vanligt folk?” undrade en av hans kunder och visst hade skomakaren semester, men när den började visste han inte förrän häggen slog ut i blom och då stängdes minsann verkstaden.

Häggen parfymerar givmild hela omgivningen med sin doft och som en brudslöja i tyll höjer den sig över den skira grönskan som naturen klär sig i under vår och försommar. I Västergötland, och säkert på många andra ställen i vårt land, brukade man säga att skomakaren var klok nog att ta semester mellan hägg och syren. Jag förstår helt och fullt. Nu blommar häggen och boken har fått sina ljusgröna, sidenglänsande löv och det är sagolikt vackert.

Nu har vi också två högtider att fira: Kristi Himmelsfärd och Pingst.

Kristi Himmelfärdsdag firas 40 dagar efter påsk till minne av att Jesus, som uppstod från döden på påskdagen, lämnade den synliga tillvaron på jorden och for upp till den himmelska världen, där han inte är bunden i tid och rum utan kan vara med oss alltid och överallt. Kristi Himmelsfärd har firats i de kristna församlingarna sedan 300-talet. Under medeltiden hade man så kallade himmelsfärdsspel. Då hissade man upp en Kristusbild genom en öppning i kyrkans tak för att åskådliggöra hur Jesus for upp till himmelriket.

Kristi Himmelsfärdsdag förknippas ofta med Gökotta och friluftsgudstjänster. Man drar ut i naturen med ett campingbord som får tjänstgöra som altare, blommorna som ska pryda detta altare kommer vanligtvis från några givmilda ängar. Det behövs någonting att sitta på, kaffekorgar naturligtvis och någon form av instrument. När man så har hittat den där underbart vackra platsen stämmer församlingen upp i vårens underbara psalmer. Fler åhörare ansluter sig gärna. ”Det är gudstjänst här ute, kom så är vi med!” hörs någon viska till promenadkamraterna. Tröskeln till naturen är ju så oändligt mycket lägre än tröskeln in till kyrkan.

Sedan får man vänta på att göken ska säga ko-ko. Det är på det viset att Kristi Himmelsfärd inträffar under den tid, från den 25 april, när göken, enligt gammal tradition ska börjar gala. Man bör också vara tidigt ute, i ottan. Har man tur så är det västergöken man får höra eftersom den är bäste gök, östergök är tröst gök, norrgök är sorgegök och södergök är död gök. Göken ansågs vara en spådomsfågel.

Gökottan är en typisk svensk tradition som inte enbart har med Kristi Himmelsfärds friluftsgudstjänster att göra. Den här helgen har haft stor betydelse för vårt föreningsliv och vid sekelskiftet 1900 blev gökottan ett populärt inslag i folkrörelsernas aktiviteter. Människor uppmuntrades att packa picknickkorgar och ge sig ut i naturen för att lyssna till en blåsorkester och ibland körsång. Någon intressant talare som ofta hade ett politiskt budskap att framföra brukade också infinna sig vid dessa utflykter.

På den här tiden var det inte tillåtet med politiska sammankomster, men vem kunde väl invända mot en trevlig utflykt i det gröna då man förutom underhållning också kunde lyssna till göken och varför inte inviga årets metarsäsong som inföll just på Kristi Himmelsfärdsdag.  Om man hörde till de som ville ha verkligt god fiskelycka under hela sommaren skulle man svälja den första fisken levande, åtminstone om man fiskade i Småland.

1925 blev Kristi Himmelsfärdsdag folknykterhetens dag och det firades med olika manifestationer och gärna en gökotta. Detta var också den dag då värmen verkligen hade kommit tillbaka till nordanland och man kunde gå ut med bara armar.

Tio dagar efter att Jesus har farit upp himmelriket infaller Pingsten som har firats sedan 200-talet i de kristna församlingarna. Innan Jesus lämnade jorden lovade han sina lärjungar att sända en hjälpare och det är den Helige Ande som ska ge de troende kraft och uthållighet att sprida det kristna budskapet till alla folk. Ingen människa på denna jord ska kunna säga att han eller hon aldrig har fått höra om Jesus.

På den första Pingsten kom den Helige Ande som eldsflammor ned över de troende och ingav dem mod att berätta om Jesus. Genom den Helige Ande kunde de också tala olika språk, så att alla som lyssnade kunde förstå oavsett varifrån de kom och vilket språk som var deras respektive modersmål.

Pingsten har blivit dopets, konfirmationens, kärlekens och bröllopens stora helg. Då ingår vi viktiga förbund med Herren Gud och med varandra. Genom sammankomsten i samband med dopet, festen för den konfirmerade och bröllopsmiddagen återknyts banden mellan släktingar och vänner. Det skapar en samhörighet som är så betydelsefullt i den föränderliga och oroliga tid och värld vi lever I.

Än så länge har mina syrener bara knoppar så skomakaren får kanske en lite längre semester i år!

Jeanette Hallgren Eklund