Krönika Nyheter

Brunos krönika: Somrarna på Östra stranden i Halmstad

Publicerad 2 augusti, 2026 08:19

Bruno Franzons 127:e krönika är skriven i diktform och tillägnas Halmstad, som sedan 1940-talet har varit en populär semesterort för folket i GGVV-regionen.

Bild på en ensam badare i havet. Bild: Privat

På de solheta sandkullarna
med sina ojämna bestånd
av uppstickande
blekgröna vasstänglar
där sprang jag en barfotagosse
med vitblont hår i hellugg

Jag skuttade och hoppade
och de våta badbyxorna
stramande kallt
kring min förkrympta pojksnopp

Och jag rusade över sanddynerna
så snabbt som jag bara kunde
för att inte bränna och
skära mig på nåt vasst:
vass, snäckor, glasskärvor

Solens brann och himlen
välvde sig över mig
klar och Ted Gärdestadsblå

Mina hudceller var i stress
och mamma smörjde in mig
med solkräm, hon sa:
”Dä ä la gött när de svie lite…”

Då grävde jag mig ner till Kina
där sanden var mörkbrun och våt
och där snäckorna hade räfflade
konstfärdiga mönster;
inuti brusade de av hav

I det långgrunda fanns överallt
den fräna doften av tång
och den vattenkammade
havsbottnen
var blågråaktig lerigt len

Vi kastade som på lek
maneterna på varandra
Som slemmigt Gelo
slaskade de i händerna
men jag aktade mig
för den där manetarten
med de röda bränntrådarna
innan jag fattade mod
och dök ner i det Genesis
varifrån jag påstås kommit
som encellig organism

Efteråt frös jag så att jag
hack-hackade tänder

Bild på en sommarstuga vid Östra stranden, som sommarstugorna ser ut där nu. Bild: Privat

Ur vår ljusblåa transistor kom
Sommar, sommar, sommar
och förr eller senare alltid
Östen Warnebring som drömt
om sommaren med dig

Evinnerligen var det sommar
Stugorna som vi hyrde
på Måsen och Västervall
luktade instängt och unket
I en av de där stugorna
var jag ensam med mamma
i somrars evigheter;
jag längtade konstant
efter min Stjärna, lugna far
som var tvungen
att åka hem och arbeta
på sin fabrik i Gnosjö

Sorgsen gick jag in i mitt eget
Oz, fantasiernas land
men när pappa kom tillbaka
blev jag glad igen

Somliga kvällar spelade vi
minigolf och åt grillspett
vid Timmerstugan

Och när vi gick hem förbi
de gräsbevuxna sanddynerna
hördes syrsornas sång;
jag tyckte att det lät
som i en västernfilm en kväll
vid cowboysarnas lägereld
innan indianerna anföll
i dagbräckningen

Om nätterna kunde jag vakna
av en fiskebåts taktfasta
dunkande utifrån natthavet:
Halmstads livgiverska -

Kommentarer

0

Dela dina tankar och bidra till en konstruktiv diskussion.

Håll en god ton. Skriv sakligt och respektfullt.

Skriv en kommentar

Din e-postadress publiceras inte.

Skriv sakligt och håll dig till ämnet.