Fullmäktige: Återremiss för ordningsföreskrifter
Nyheter Lokala ordningsföreskrifter har under en längre tid vandrat runt hos kommunala nämnder, men politikerna glömde en viktig bransch som berörs. Handlarna
I de reviderade lokala ordningsföreskrifterna fanns bland annat torghandelsföreskrifter, höjder för markiser, flaggor och skyltar och det tycks ha missats att höra efter vad kommunens handlare tycker.
När kommunfullmäktige skulle besluta om de lokala ordningsföreskrifterna tog Jörgen Johansson (C) ordet:
– Vi i handeln har inte fått ta del av dokumentet och inte fått frågan heller. De flesta här inne säger att handeln är viktig. Jag yrkar återremiss för att invänta handelns synpunkter på lokala ordningsföreskrifter.
Votering begärdes där 23 röstade för förslaget som låg på bordet och 17 sa nej. Eftersom utfallet blev som det blev beslutades om en minoritetsåterremiss. En ny vända i kommunstyrelsen blir det alltså och handlarna ska få säga sitt.
– Jörgen redovisade muntligt, vi vill ha det i skrift, säger Gert Jonsson (M).
Övrigt i lokala ordningsföreskrifter fanns också revideringar gällande ridning i motionsspår, uthyrning av enpersonsfordon, kommunala skolgårdar blir offentliga platser efter verksamhetstid, adressnummerskyltar, förtäring av lustgas och nya tider gällande användning av pyrotekniska varor får användas.
Arkivbild på torghandel
HAR DEN ALLMÄNNA ORDNINGEN PÅ TORGET STÖRTS AV TORGHANDLARE SOM SAKNAR F-SKATTEBEVIS ENLIGT POLISEN?
Endast den som kan visa upp ett F-skattebevis får sälja på torget, därför ställer jag frågan om den allmänna ordningen på torget har störts av torghandlare som saknar F-skattebevis enligt polisen? Lokala föreskrifter måste – innan de fastställs av kommunfullmäktige – föregås av ett grundligt förberedelsearbete. Ett naturligt och viktigt inslag i det arbetet är att synpunkter inhämtas från myndigheter och organ vilkas verksamhetsområden berörs av de tilltänkta föreskrifterna SKR kap 4
DET FINNS INGET KRAV, MEN EN MÖJLIGHET ATT KRÄVA ETT F-SKATTEBEVIS
Tekniska Vaggeryds kommun hänvisar till Sveriges kommuner och regioners (SKR) rekommendationer. Som bland annat åberopar Förvaltningsrätten som gav Stockholms stad rätt att kräva både F-skattsedel och en kreditprövning för torghandlare med följande motivering:
”En kreditprövning och ett godkännande för F-skatt ger information om den ekonomiska skötsamheten hos en näringsidkare. Dessa omständigheter kan indirekt antas ha en betydelse för näringsidkarens skötsamhet även i andra avseenden. Därför kan föreskriften antas få betydelse för den allmänna ordningen på stadens torg”, enligt rådmannen Charlotte Mattsson.
ALLA KAN INTE FÅ F-SKATTEBEVIS
Det är endast den som bedriver näringsverksamhet som Skatteverket beviljar F-skatt och tillhörande F-skattebevis.
När det gäller verksamhet som bedrivs av en fysisk person ska tre villkor vara uppfyllda för att det ska vara näringsverksamhet. Villkoren är
• självständighet
• vinstsyfte
• varaktighet.
Om något av dessa villkor inte är uppfyllt är det i stället vanligen fråga om inkomst av tjänst i form av uppdragsinkomster eller hobby. När Skatteverket bedömer om den verksamhet du bedriver är näringsverksamhet prövas alla villkor tillsammans.
För att det ska vara näringsverksamhet ska det förutom självständighet och vinstsyfte vara fråga om yrkesmässig verksamhet, det vill säga den bedrivs regelbundet och varaktigt. Om du bara räknar med att få några enstaka uppdrag anses det inte som näringsverksamhet även om uppdragen är självständigt utförda och vinstsyfte finns. Sådana tillfälliga inkomster är normalt tjänsteinkomster.
HÄR NÅGRA EXEMPEL PÅ DE SOM TVINGAS STARTA NÄRINGSVERKSAMHET FÖR ATT BEVILJAS F-SKATT OCH TORGPLATS
SÖKANDEN BEDRIVER INTE NÄRINGSVERKSAMHET I SVERIGE
För att sökanden ska kunna godkännas för F-skatt krävs det att näringsverksamheten fysiskt bedrivs i Sverige. Enbart den omständigheten att en näringsverksamhet som bedrivs från utlandet riktas mot personer som befinner sig i Sverige medför inte att kravet på att näringsverksamheten ska bedrivas i Sverige är uppfyllt.
SÖKANDEN ÄR DELÄGARE I ETT HANDELSBOLAG ELLER KOMMANDITBOLAG
Om den sökande är delägare i ett svenskt handelsbolag eller kommanditbolag ska Skatteverket inte besluta om godkännande för F-skatt om sökandens inkomster bara grundar sig på intäkter från bolaget. Delägaren måste alltså också bedriva enskild näringsverksamhet för att för egen del bli godkänd för F-skatt.
SÖKANDEN ÄR MEDHJÄLPANDE MAKE
Om två makar driver näringsverksamhet tillsammans och den ena maken är företagsledare och den andra är medhjälpande make anses endast företagsledaren enligt 60 kap. 6 § IL bedriva näringsverksamhet. Endast den företagsledande maken kan alltså godkännas för F-skatt.
HOBBYVERKSAMHET
Hobbyverksamhet ger ingen rätt till F-skatt. Ett fåtal hobbyidkare anses driva ekonomisk verksamhet och det innebär att verksamheten är momspliktig, trots att den inte bedöms vara näringsverksamhet.
SÖKANDEN ÄR OMYNDIG
Den som är under 16 år får inte enligt 13 kap 13 § Föräldrabalken bedriva näringsverksamhet. En sökande som inte fyllt 16 år kan därför inte godkännas för F-skatt. Den som fyllt 16 år men inte är myndig får driva näringsverksamhet om föräldrarna fått överförmyndarens samtycke. En sökande som har sådant samtycke kan godkännas för F-skatt.
Lokala föreskrifter får inte angå förhållanden som är reglerade i OL eller annan författning eller som enligt lag eller annan författning kan regleras på något annat sätt. Inte heller får de lokala föreskrifterna lägga onödigt tvång på allmänheten eller annars göra obefogade inskränkningar i den enskildes frihet. Detta innebär att reglering inte ska ske utöver vad som är nödvändigt vare sig till sitt slag eller sin omfattning. Man är inte oseriös eller en fara för den allmänna ordningen därför att man inte bedriver näringsverksamhet och har F-skatt, att kommunen har en möjlighet att med stöd av en dom kräva F-skatt är inget krav utan en möjlighet för kommunen att hindra ett flertal av kommunens innevånare och andra att sälja på torget.
Stig Wiklund
Att inneha f-skatt behövs inte för att upprätta den allmänna ordningen i en kommun.
Torghandeln är viktig att bevara
Flera av landets kommuner utfärdar torgstadgor som strider mot ordningslag (1993:1617) som enligt 8 § tillåter kommuner att meddela ytterligare föreskrifter för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats.
När torgstadgor upprättas/ändras så lägger man allt för ofta till föreskrifter som inte krävs för att upprätthålla den allmänna ordningen. Det förekommer även att kommuner lägger till saker i särskilda kontrakt vid sidan av torghandelsstadgan som torghandlaren måste acceptera för att få delta på torghandeln. I kontrakten tar man in saker som till exempel hur torgstånden skall se ut och vilket sortiment som får eller inte får säljas, alltså saker som inte behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen.
Länsstyrelsen har att godkänna torgstadgor som kommuner upprättar eller förnyar. En sådan kan överklagas inom en månad för att få rättelse när Länsstyrelsen godkänner felaktiga torgstadgor. Tyvärr så ställer en stor del av landets torgstadgor felaktigt krav som inte krävs för att upprätthålla den allmänna ordningen.
Orsaken till att det blivit så och numer har blivit en regel i stället för undantag får anses bero på två saker: Dels att Länsstyrelser godkänner felaktiga torgstadgor, dels att landets torghandlare inte är alerta eller har kunskap om att dom har en månad på sig att ifrågasätta en torghandelsstadga.
En central uppvaktning av landets kommuner med torghandel samt länsstyrelser om gällande regler kan inte vara annat än positivt. Även begränsningen på en månad för att överklaga en felaktig torghandelsstadga borde ändras till att vara tidlös i stället för begränsad.
Ett mål att redan nu ha i sikte och att börja arbeta med även om allt inte kan ske över en natt?
Stig Wiklund
Fakta
Utdrag ur Ordningslagen (1993:1617)
Torgandelsstadgan i kommunerna måste stämma överens med nedanstående paragrafer i Ordningslagen. Gör de inte det ska Länsstyrelsen upphäva den felaktiga föreskriften.
8§ Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att upprätthålla den allmänna ordningen på offentlig plats.
9§ Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, en kommun får meddela de ytterligare föreskrifter för kommunen eller del av denna som behövs för att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användning av pyrotekniska varor.
13§ Kommunens beslut att anta, ändra eller upphäva föreskrifter som avses i 1 kap. 2§ andra stycket eller i 8 eller 9§ eller 10§ första stycket andra meningen i detta kapitel skall omedelbart anmälas till Länsstyrelsen. Länsstyrelsen skall upphäva en föreskrift som strider mot denna lag.
Torghandelns regler styrs således av ordningslagen.
Föreskrifter om företräde till torgplats åt till exempel försäljare av ortens egna produkter eller åt försäljare som är hemmahörande i kommunen torde inte vara lagliga (SOU 1985:24 sidan 203). Enligt ett regeringsrättsavgörande från 1981 är det däremot möjligt för kommunen att vid upplåtelse av fasta torgplatser ge förtur åt försäljare som under längre tid innehaft plats på torget.
Kommunen får reglera torghandeln från ordningssynpunkt. Någon möjlighet att meddela föreskrifter som begränsar varuutbudet har inte införts. Torghandeln utgör enligt förarbetena (proposition 1992/93:210 sidan 149) en positiv konkurrensfaktor gentemot den etablerade handeln. En begränsning av varuutbudet skulle kunna få negativa effekter för prisbildningen och vara till men för konsumenterna. Därför kan varuutbudet vid torghandel endast regleras om det behövs med hänsyn till ordning och säkerhet.
Varusortimentet får alltså inte begränsas av andra skäl än hänsyn till allmän ordning. Kommunen kan inte begränsa varuutbudet under hänvisning till knappheten av torghandelsplatser eller i syfte att skydda särpräglade eller känsliga miljöer. Det är till exempel inte tillåtet att begränsa handeln till att enbart avse sedvanlig torghandel, till exempel livsmedel, blommor och dylikt för att låta handeln smälta in i en viss kulturell bebyggelse eller miljö.
Föreskrifter som reglerar utseendet på torghandlarnas försäljningsstånd t.ex. att alla stånd skall ha markiser i vissa färger, eller som förbjuder försäljning från vissa anordningar till exempel vagnar eller bord, kan inte anses utgöra föreskrifter om den allmänna ordningen på platsen.
Att inneha f-skatt behövs inte för att upprätta den allmänna ordningen i en kommun.
Vänligen
Stig Wiklund
Har över 40 år som marknadshandlare, men är numera pensionär. Han har tidigare vid olika tidpunkter verkat som vice ordförande eller kassör i Torg- och marknadshandlarnas ekonomiska riksförening,Tomer.
Hur kan hela majoriteten vara emot en sådan enkel åtgärd som att handlarna som verkligen berörs av dessa regler får chansen att tycka till innan beslut.
Är det verkligen för kommunens bästa eller
Är det för någon i opposition kom med förslaget.
Argumenterade inte i mötet varför man inte tyckte handlarna skulle få denna möjlighet,
Bara röstade nej.