Jeanettes krönika: Färger och ett harmoniskt liv

Himlen är hög och klarblå. Luften är krispigt kall. Mot allt det blåa står skogens färger så effektfullt. Det är ”Brittsommar”, och de flesta har säkert hört det uttrycket. Det är dagarna kring den 7:e oktober. Sveriges skyddshelgon Birgittas namnsdag. ”Brittsommaren” kan börja tidigare och sträcka sig en bit fram i oktober. Det brukar vara de sista dagarna med sommarkänsla och mörkret har inte riktigt fått sitt grepp om Nordanland.

Vi befinner oss i Västergötland och följer en gammal skogsväg. Lövträden runt omkring oss har börjat skifta från grönt till gult, orange och rött. I trädgårdarna lyser en del av höstens blommor i lila och rosa. En dam har fullt upp att göra bland sina blommor och när vi går förbi vinkar hon åt oss. ”Är ni på väg till den gamla fruktträdgården?” frågar hon. Ja, så är det. Hon kommer fram till staketet och ser väldigt glad ut. ”Då får jag be er att plocka med er äpplen därifrån. Det är så välsignat mycket frukt och vi vill inte att den ska förfaras. Plocka så mycket ni vill!” Vi blir lite överraskade men tacksamma. Tänk vilken givmildhet. Man kan träffa på kloka människor där man minst anar det. För henne var det viktigt att äpplena kom till användning.

Så fortsätter vi vår promenad. Vägen täcks av gula och bruna löv. De ger ett mjukt och välkomnande intryck. De gröna barrträden behåller sin färg året om och marken täcks av ormbunkar i terrakotta. Några rådjur följer oss med sina mörka ögon. De är vaksamma.

Vi kommer fram till en urgammal kallmur där mjuk grön mossa har fått fäste. Innanför muren finns en gammal fruktträdgård där vinteräpplena glöder i mörkrött. Det här är en trevlig plats. Tydligen får vem som helst plocka äpplen här. Vi är inte ensamma. Det plockas äpplen för fullt och glada samtal kommer i gång. Det är mest äppelsorter och recept på äppelmos och äppelkakor som avhandlas, men den vackra gamla muren och de underbara vädret och alla trädens färger får också mycket uppmärksamhet.

Kanske är det så att höstens sprakande färger är menade att ge oss kraft att möta novembers mörker och vinterns kyla. Men vi behöver mörkret precis som vi behöver ljuset. Vi omges alltid av färg och vi påverkas mycket av dessa färger. En del färger manar oss till vila och återhämtning medan andra gör oss pigga och aktiva.

Ellen Key var författare och folkbildare och hon hade ett stort intresse för färg och inredning. Hon ansåg att det var en rättighet att få ha det vackert omkring sig. Hon ansåg att den mest hälsobringande färgen var grönt. Den skänker oss harmoni, ro, balans, vila och gör att vi tänker klarare. Grönt är den färg som människan kan hantera i störst mängd. Det är väl därför naturen är övervägande grön. Ellen Key förslog att man skulle linda en grön sjal omkring huvudet och sitta i tystnad och stillhet en halvtimme om dagen. Man kan också vila på en grön filt.

Filosofen Sören Kirkegaard menade att om man gick ut i naturen fick alla problem en annan dimension, eftersom naturen har en fantastisk förmåga att rensa hjärnan. En promenad i skogen, utmed en strand eller en vandring i fjällvärlden hjälper oss alltså att tänka klart och vi kan sortera och gripa oss an de problem som vi möter på vår livsväg på ett lugnt och bra sätt.

Det var främst ljusa pastellfärger och mjuka former som präglade Ellen Keys idéer om inredning och färgsättning. Hon byggde sina teorier på författaren Johan Wolfgang Goethes färglära som var resultatet av hans 20 år långa experimenterande med färger. Hans arbete kom ut 1810. Inspirerad av Goethe skrev Ellen Key boken ”Skönhet för alla”. Svenska hem behöver ljus och färg som inspirerar till trygghet, värme, gemenskap och goda samtal, där man verkligen lyssnar till varandra och ser varandra som värdefulla och unika personligheter.

Alla hem borde vara harmoniska. De bör präglas av harmoni. Men vad är då harmoni? Ordet är grekiska och betyder ”sammanfogning”. Det handlar inte enbart om färg och form utan även om vår historia. Ärvda textilier, möbler och föremål av olika slag skapar minnen och kopplar oss samman med tidigare generationer. Att blanda gammalt och nytt och omge sig med sådant man tycker om gör hemmet personligt och man får en hemmakänsla.

I Italien på 500-talet levde Benedikt av Nursia som grundade benediktinerorden. Han sa följande kloka ord: ”Bevara ordningen så skall ordningen bevara dig”. Man ska rensa bland allt som skapar oro och stress och inte låta det vara rörigt hemma någon längre tid. Ge varje sak och klädesplagg sin egen plats. Då blir allt enklare och det ger en god överblick över det man faktiskt har.

I Salerno i Italien grundade så benediktinerorden ett kloster som tog emot gamla och sjuka. Här anlades på 1100-talet Salernoskolan för medicinstudier. Grunden var till största delen örtmedicin men här fanns också rekommendationer om hur man skulle klä sig för att må bra. Bruna kläder gjorde att man blev en blid person. Klädde man sig i grönt kom sinnet att präglas av glädje och lust, medan svart gjorde själen sorgsen.

Liknande tankegångar fanns, och finns fortfarande på flera håll. Gult anses vara en intellektuell färg, orange öppnar upp för goda samtal, rosa är omvårdnadens och moderskapets färg, lila anses vara en andlig färg och blått ger frid i själen. Alla bruna färger räknas till jorden och ger stabilitet.

Vår omgivning och våra upplevelser påverkar oss på många sätt. Äppelplockningen och gemenskapen i den gamla fruktträdgården blir levande för mig varje höst när jag får ta hand om mina äpplen som jag har fått, eftersom vi inte har något äppelträd. Jag kokar äppelmoset på samma sätt som min mamma och mormor gjorde och doften av äpplena och det gyllengula moset skänker en obeskrivlig lycka!

Jeanette Hallgren Eklund