Jeanettes krönika: En blomma till mor!

I försommarens grönska är det dags att fira mors dag. En dag för framtidshopp och minnen. Det här är en dag då generationsbanden kan förstärkas och återknytas. Det är så lätt att tappa kontakten med varandra, men det går att reparera. På mors dag hyllar vi mödrarnas erfarenhet, livsvisdom och kunskap.

Mors dags-firandet såg dagens ljus i USA i början av 1900-talet. Det var en kvinna vid namn Ann Jarvis som ville bevara familjesammanhållningen efter att barnen flyttat hemifrån och 1920 kom traditionen att fira mors dag till Sverige.

Att mammorna gärna får blommor den här dagen hänger nog mycket ihop med årstiden. En bukett med liljekonvaljer, gullvivor, förgätmigej och daggkåpa är väl bland det vackraste man kan få. Teckningar och annat pyssel som barnen knåpat ihop värmer hjärtat. Blommor att plantera i trädgården eller på balkongen blir också uppskattat men det viktigaste är gemenskapen och att få träffa nära och kära. Att göra en picknick ute i det gröna, gärna i anslutning till en lekplats där barn och barnbarn kan få leka. Det är ofta det enkla firandet som vi bär med oss i minnet.

När vi träffas blir vi sedda och bekräftade. Vi måste få höra hemma i ett sammanhang där vi får möta kärlek och omsorg oavsett vad vi gör eller har gjort. Den här gemenskapen och det här sammanhanget hänger inte upp sig på yrke, arbete, karriär, utbildning eller vad vi nu lyckas åstadkomma. Bakom all grannlåt och fernissa som många ofta försöker gömma sig bakom finns vi vanliga enkla människor som inte kan leva utan den trygghet som en god gemenskap kan ge.

Att bli sedd och bekräftad hör till människans grundläggande behov på samma sätt som vi behöver mat, vatten och sömn. Det är som om vi inte riktigt finns till om vi inte blir sedda och det här behovet finns kvar hela livet från födelsen, ja, kanske till och med innan födelseögonblicket då människan är en liten person, en unik individ som längtar efter att bli sedd och älskad, fram till den dag då vi lämnar det jordiska livet.

I den kristna katolska och ortodoxa traditionen är ikonen väldigt viktig. Den utgör en del av det kristna budskapet och kallas ibland ett fönster mot himlen. Vi får en glimt av det gudomliga när vi ser personerna som är avbildade vilka kan vara Jesus, Jungfru Maria, helgon och någon av ärkeänglarna. Personerna på ikonen riktar sina blickar mot betraktaren. Vi människor är sedda av en gudomlig verklighet. Gud är nämligen ”seendets gud” som det står i 1:a Mosebok.

Ett av de mest älskade motiven på ikonen är Jungfru Maria, Jesu Moder och alla människors moder. Modern har avbildats sedan urminnes tider i olika former vilket är helt naturligt. För det lilla barnet är anknytningen till mamman oändligt viktig men lika viktig för mamman är hennes anknytning till sitt barn. Att sätta barn till världen är en sak. Att ta hand om barnet är något annat. Det handlar om ”att mamma sitt barn”. Jag fastnade för det här uttrycket ”att mamma” och ”att bli mammad” när jag läste boken ”Kvinnor som slår följe med vargarna” av Clarissa Pinkola Estés. ”Att mamma” sitt barn innebär att kunna tolka barnets behov utan att förklarande ord behövs.

Mammandet handlar om djupa, instinktiva känslor som att se, lyssna, beskydda, leda, uppfostra, uppmuntra, trösta, vårda och undervisa. Att lotsa barnet ut i livet. Den äldre generationen som har erfarenhet och kunskap är ovärderliga som ledsagare för föräldrarna. Det är inte alltid så lätt att planera, organisera, sätta gränser, säga ifrån och läsa av olika situationer.

Ett litet barn har rätt att upptäcka världen i sin egen takt. De behöver och måste faktiskt ha rätt till lektid, mystid och läsa saga tid. Det lilla barnet behöver nära relationer till föräldrarna, syskonen och släktingarna.

Det är just dessa relationer som Mors dag är tänkt att vårda.

Jeanette Hallgren Eklund