Alla har sina sanningar

När politikerna stod uppradade på WIK-dagen fick de också höra en del av vad kommuninvånarna tycker. Det som fascinerar mig mest i den efterföljande debatten är hur ansvaret så snabbt hamnar hos tjänstemännen.

Visst, kommunens chefer har mandat och delegationer. Det är så en kommunal organisation måste fungera. Men vem är ytterst ansvarig för hur kommunen styrs? Jo, de folkvalda politikerna.

En enkel huvudräkning väcker därför en del frågor.
En lokal där ett företag gick i konkurs: omkring 5 miljoner kronor eller mer.
Tre uppmärksammade utköp: omkring 5 miljoner kronor.
En förlikning eller rättegång: omkring 1 miljon kronor.

Det innebär i runda slängar 11 miljoner kronor som har kunnat lämna kommunens ekonomi genom beslut inom organisationen – pengar som i grunden kommer från oss skattebetalare.

Och då får vi höra att det handlar om delegationer och mandat.

Men är det verkligen ett tillräckligt svar?
Delegation är ett verktyg för att få en kommunal organisation att fungera. Det kan inte samtidigt bli ett sätt att avsäga sig det politiska ansvaret. Om politiken ger en kommundirektör eller andra chefer långtgående mandat måste politiken också följa upp hur dessa mandat används.

Det är trots allt politikerna som träffas månad efter månad, år efter år. De får rapporter, uppföljningar och information från verksamheterna. De har också möjlighet att ställa frågor, kräva förändringar och ge nya direktiv.

Därför blir det märkligt när ansvaret plötsligt hamnar någon annanstans när kostnaderna blir offentliga.

Jag har svårt att tro att alla signaler om problemen inom kommunens verksamheter kom som en total överraskning. Jag är övertygad om att flera politiker under åren har fått ta del av medarbetarenkäter, hört synpunkter från personal och mött uppgifter om en så kallad ”tystnadskultur”.

Om så är fallet borde frågan vara: Vad gjorde man med den informationen?

Det är lätt att i valtider försöka få det att framstå som att ansvaret ligger hos någon annan. Ännu lättare blir det när man hoppas att nästa politiska konflikt ska flytta fokus åt ett annat håll.

Men kommunens ekonomi och arbetsmiljö förändras inte för att det är valår.

Jag är politiskt obunden i den här frågan. Därför kan jag också ställa samma fråga till alla partier:
Vem tar ansvar?
Inte vem som hade delegationen.
Inte vem som skrev under.
Inte vem som satt på vilket mandat.
Utan vem tar det politiska ansvaret för att kommunens skattepengar har kunnat användas på det här sättet?

Och då har vi ännu inte börjat diskutera kostnaderna för skolbyggnader, hyror, skadestånd och andra beslut som under åren belastat kommunens ekonomi.

Det är lätt att säga att ”alla har sina sanningar”. Men kommunens resultaträkning har inga alternativa sanningar. Pengar som har betalats ut finns inte längre kvar i kommunens kassa.

Inför valet tycker jag därför att vi kommuninvånare ska ställa högre krav än att få höra vem som hade mandatet.

Vi borde få veta vem som hade insyn, vem som reagerade, vilka varningssignaler som fanns – och framför allt vad de folkvalda tänker göra för att det inte ska upprepas.

Det är våra skattepengar.

Och ytterst är det också vårt ansvar att fråga vad vi får för dem.

Peppe
Politiskt obunden