...fråga inte vad miljön kan göra för dig, fråga vad du kan göra för miljön

Martti ifrågasätter exempelvis MP:s och Naturskyddsföreningens motstånd mot kalkbrytning i Slite på Gotland. Martti skriver ”Miljöpartiet har under decennier kämpat mot svensk kärnkraft och varit med och bedrivit en politik som bidrog till att reaktorer stängdes. Samtidigt ska Sverige genomföra en historisk elektrifiering”,

När det gäller kalkbrytningen så får läsarna lätt intrycket att det bara bryts kalk på en plats i Sverige, vilket inte är fallet. Enligt Svenska kalkföreningen finns det tretton öppna fyndigheter¹. Den utdragna processen om Slite handlade om grundvatten och vattenuttaget. Nordkalk har nu fått tillstånd till fortsatt brytning i ytterligare trettio år, men med krav på att de ordnar provisoriskt vatten om enskilda brunnar drabbas av akut vattenbrist, tills en permanent lösning finns. Sommarens torka och akuta vattenbrist på Gotland riskerar att spä på oron för tillgången till grundvatten.

När det gäller kärnkraften hade vi en folkomröstning 1980 och därefter fattade riksdagen ett beslut om att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Anledningen till val av tidpunkt berodde på att Forsmark 3 och Oskarshamn 3, som skulle tas i bruk först 1985, antogs ha en teknisk livslängd på 25 år². 2026 är fortfarande sex av tolv reaktorer i drift.

Kärnkraftens andel av elproduktionen har minskat från 42,2 procent 1985 till 26, 8 procent förra året (2025) eller omräknat i gigawattimmar från 6,37 till 5,11. Kärnkraften är fortfarande en viktig del av elproduktionen. Tyvärr är kärnkraft dyrt och ineffektivt. Traditionell kärnkraftsteknik utnyttjar 0,6–0,7 procent av energipotentialen i det ursprungliga naturliga uranet. Dessutom importerar vi kärnbränslet från Kanada, Australien och Kazakstan. Ryssland står för omkring 40 procent av den globala anrikningskapaciteten.

Kärnkraft är kostsam och det tar lång tid att färdigställa anläggningarna. Det finns intressanta projekt på gång, som exempelvis thoriumreaktorer. Thorium finns det gott om i Sverige och Norge. Kina räknar med att ha en prototypreaktor klar 2035³ och innan tekniken kan bli verklighet i Sverige tar det kanske ytterligare tio år. Kärnkraften är med andra ord inget bra alternativ för de närmaste tjugo åren. Därför är förnyelsebara källor att föredra. Tekniken finns och teknikutvecklingen går fort. Dessutom behöver vi inte importera ”bränslet”.

Att flera partier har åsikter om nya gruvetableringar är naturligt. Ofta handlar det om att dricksvatten hotas. Norra Kärr-projektet vid Vättern är ett hot mot Jönköpings kommuns dricksvatten. I dag får uppskattningsvis 300 000 personer sitt dricksvatten från Vättern. Att etableringar ifrågasätts i Kiruna handlar om urfolkens rättigheter. Detta innebär inte att det inte går att prospektera (leta vidare) efter andra fyndigheter som inte lika uppenbart hotar vitala intressen. Utöver detta börjar nu fokus sättas på en cirkulär ekonomi och återbruk. En hel del gammalt gruvafall/slagg skulle kunna vara en resurs. Materialutveckling i form av grafem och andra betydligt billigare material med möjlighet till större energitäthet skulle till del kunna ersätta litium och kritiska jordartsmetaller.

Att vi ofta tittar på Kina, trots deras ”demokratiska underskott” är att Kina är världsledande på miljöteknik. I och för sig kanske denna teknik inte upplevs som miljövänlig om 25 år.

Martti kommer också in på vårt globala ansvar. Han skriver att ”klimatet bryr sig inte om ifall utsläppen sker i Sverige, Kongo eller Kina”. Jag är den första att hålla med.

Klimatkommunernas hemsida Nettonoll⁴ ger följande tänkvärda utblick: ”En svensk ger upphov till utsläpp av cirka elva ton växthusgaser per år. För att nå Parisavtalet behöver utsläppen ner till runt två ton per person. Målet om nettonoll betyder troligtvis att vi behöver hitta kolsänkor för att kompensera det vår konsumtion orsakar. Detta förutsatt att vi inkluderar konsumtion i mål och uppföljning.

De inhemska utsläppen i Sverige har, sett ur ett produktionsperspektiv, minskat under de senaste åren. Om varor som produceras i andra länder och som konsumeras i Sverige inkluderas har utsläppen däremot ökat enligt Naturvårdsverket. För att nå uppsatta miljö- och klimatmålen krävs förändrade konsumtionsmönster".

Att vi satsar på miljöteknik i Sverige hjälper bara lite om vårt konsumtionsmönster leder till att vi ökar utsläppen i de länder som producerar merparten av våra konsumtionsvaror.

Avslutningsvis: för att parafrasera på Robert Kennedy ...fråga inte vad miljön kan göra för dig, fråga vad du kan göra för miljön

Länkar:

Fjodor Eklund
Vänsterpartiet