För att människor ska kunna arbeta måste jobben också finnas

Arbete ger egen försörjning, trygghet och frihet och är en viktig del av ett starkt samhälle. Där råder egentligen ingen politisk konflikt.
Vi kan också konstatera att flera av de insatser som lyfts fram är bra. Yrkesutbildningar, lärlingsplatser, praktik och en bättre koppling mellan utbildning och arbetsmarknad behövs.

Men när Moderaterna beskriver utvecklingen kan man nästan få intrycket av att allt detta är resultatet av Moderaternas arbete ensamt.

Så enkelt är det naturligtvis inte.
Mycket av kommunens utvecklingsarbete sker genom beslut och processer där flera partier är delaktiga, genom kommunens tjänstepersoner och genom samarbete med andra kommuner, näringslivet och andra aktörer. En del av förändringarna kring dimensionering av utbildningar följer dessutom nationella förändringar i lagstiftningen.

Bra politik blir inte sämre för att fler än ett parti varit med och genomfört den.
Tvärtom ska vi vara glada när vi kan hitta breda lösningar på frågor som handlar om människors möjlighet att komma i arbete.

Men arbetslinjen måste också fungera i verkligheten.
För att den som kan arbeta ska kunna arbeta måste det finnas arbeten att söka.

Människor blir inte arbetslösa enbart för att de saknar vilja att arbeta. Företag kan få minskad orderingång. Arbetsplatser läggs ned. Verksamheter omorganiseras och människor som arbetat och försörjt sig själva i kanske 20 eller 30 år kan plötsligt stå utan jobb.

Då behövs två saker.
Vi behöver ge människor möjlighet att utbilda sig och ställa om till de yrken där jobben finns.
Vi behöver en stark a-kassa som ger ekonomisk trygghet under tiden.

Det ena står inte i motsats till det andra.

Vi tycker därför att det blir märkligt när Moderaterna lokalt talar varmt om utbildning och möjligheten att ställa om, samtidigt som den moderatledda regeringen på nationell nivå har varit med och kraftigt minskat resurserna till studieförbunden och därmed försvagat en del av den folkbildning som under lång tid hjälpt människor att utvecklas, utbilda sig och ta nya steg i livet.

Folkbildningen är inte bara studiecirklar för nöjes skull.
Den kan vara vägen tillbaka för den som stått långt från arbetsmarknaden. Den kan ge språk, kunskap, självförtroende och nya möjligheter. Den kan vara första steget till vidare utbildning och arbete.

Vill man på riktigt tala om en arbetslinje måste man också värna vägarna in på arbetsmarknaden.
Framför allt får vi inte ställa människor mot varandra.
A-kassan är inte ett alternativ till att arbeta.
A-kassan är tryggheten när arbetet försvinner.

Den som kan arbeta ska arbeta. Den som behöver utbildning för att kunna ta ett nytt jobb ska få möjlighet att utbilda sig. Och den som blir arbetslös ska kunna betala hyran och sätta mat på bordet medan man söker nästa arbete.

För en svag a-kassa skapar inte automatiskt fler jobb.
Den gör bara den arbetslöse fattigare.

Dessutom påverkar a-kassan oss som redan har ett arbete. Om människor blir så ekonomiskt pressade att de tvingas acceptera nästan vilket jobb, vilken lön och vilka villkor som helst riskerar det på sikt att pressa villkoren för hela arbetsmarknaden.

Därför är en stark a-kassa också ett försvar för våra löner och arbetsvillkor.

Så låt oss gärna tala om arbetslinjen. Men då måste vi tala om hela kedjan:
Jobben måste finnas.
Utbildningen och möjligheten till omställning måste finnas.
Tryggheten måste finnas när arbetsmarknaden sviker.

Den som kan arbeta ska arbeta.

Men politiken har också ett ansvar för att människor faktiskt får förutsättningar att göra det.

LO-facken i Värnamo