Var det ett medvetet val att bjuda på just fläsk?

Senare samma dag så såg jag dock att butiken hade lagt upp en video på sin Facebook-sida, från en livesändning.

Butiksinnehavaren står glatt med en "Sverige-keps" och steker fläsk för att dela ut gratis, samtidigt som han gör reklam för nedsatt pris på just stekfläsk och välkomnar sina kunder till "valfläsk".

"En rolig ordvits", tyckte många, men jag tyckte inte det var särskilt roligt alls att inte se en enda av mina slöjbeklädda grannar där.

Var det ett medvetet val att bjuda på just fläsk? undrar jag. 

Inget annat alternativ fanns för de som inte äter fläsk eller kött. 

Jag kunde inte ens se en frukt.

Kanske övertänker jag (som jag fått höra så ofta), men helt ärligt så handlar mina observationer mer om intuition, helhetsperspektiv och lösningsorientation.

"Varje handling har en reaktion" tror jag det kallas när vi pratar om fysik, men är det inte applicerbart även när det handlar om vardagliga interaktioner och mänskliga beteenden?

Det hela lämnade mig med en bitter eftersmak och en tung känsla i bröstet.

Lukten av stekt fläsk och oset satte sig kvar som en oljig hinna i mitt hår och nere i svalget. 

Detta kändes inte inkluderande. Det kändes ignorant och ogenomtänkt. 

Min personliga uppfattning om butiksinnehavaren som person är irrelevant, men jag har märkt av hur min lokala lilla matbutik känts mer och mer kapitalistisk de senaste åren. 

Min terapeut tycker att jag borde lita mer på min intuition, medans "infödingar" i byn säger att jag borde lära mig att ta ett skämt. 

"Du är väl ändå inte muslim?" frågar någon.

Som om min empati och förståelse bara räcker dit näsan tar slut?

Medan en annan säger "äh, klaga inte, det är gratis käk!"

Jag vet inte längre vartmin gemenskap finns. Jag är uppväxt här. Jag har blå ögon och blek hy, men har alltid haft en socioekonomisk utsatthet.

De människor som stått mig allra närmast lever inte idag. Mitt sociala nätverk är gravt begränsat och de insatser jag egentligen är berättigad går inte att tillmötesgå i praktiken.

Någon påstår att det är invandrarnas fel, medan jag är väl medveten om att Sveriges kommuner är mer korrupta än vad de någonsin kommer erkänna. 

Det jag vet är att jag inte längre känner mig hemma i den byhåla mina föräldrar och farföräldrar ligger begravda.

Jag känner inte igen mig i mentaliteten, hatet och segregationen som sakta blivit normaliserat de senaste 5-10 åren.

Jag må vara fattig. Till och med hungrig, men inte tillräckligt för att kunna svälja ner "gratis valfläsk".

Anonym matbutikskund